När vi kom ut till minneslunden var det helt öde, kolsvart och igensnöat... Vi tände bara ett ljus och ställde dit en bukett med rosa rosor, och sen åkte vi vidare...
Alva var helt knäckt och grät efter mormor hela tiden som vi var där ute :-(
För min egen del gick det bra, men det berodde nog mycket på att jag var så koncentrerad på lillgumman... Usch, hon var så himla ledsen och hade tusen frågor om döden när vi åkte hem...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Ojdå lilla gumman..även om det verkar jobbigt just nu tror jag ändå hon får en större förståelse för döden och kan kanske trösta och finnas till för en vän någon gång i framtiden.. /kram på er <3
Kram på er
Skicka en kommentar