En tanke om barn...

Alltså, att skaffa barn är ju en lång raksträcka av oro egentligen!

Innan man sätter igång är man orolig för att man inte KAN bli med barn, sen är man orolig för att få missfall, sen för att barnet ska ha någon typ av missbildning, sen för att man inte ska höra hjärtljuden i vecka 25 hos barnmorskan, sen för att man känner av för lite fosterrörelser (jag började nojja om det igår, men läste att det är vanligt att man känner mindre fosterrörelser runt vecka 35 p g a att det är trångt i magen nu), sen för att bäbisen ska strypas/kvävas av sin egen navelsträng, sen för förlossningen, sen för plötslig spädbarnsdöd...

När barnet börjar på dagis blir man orolig för att han/hon inte får några kompisar, skadar sig, inte trivs m m...

Och med skolstarten följer andra problem...

Och tonårstiden...

Och inträdet till vuxenvärlden...

Puh, som tur är så är man lika glad och förväntansfull och lycklig som orolig!!!

Att få barn är något helt unikt!

Jag kan i ärlighetens namn inte förstå personer som väljer att inte skaffa barn, men det är ju ett beslut som de är nöjda och tillfreds med, och som jag självklart accepterar.

Men lika ofattbart som jag tycker att det är att vissa INTE skaffar barn, lika ofattbart är det att vissa personer TILLÅTS att skaffa barn...

När man ser hur dåligt många barn har det idag och tänker på alla "defekta" familjer där ute, med föräldrar som skiter i barnen, super, misshandlar både varandra och barnen och är inkapabla till att visa känslor, så blir man ju mörkrädd!

Jag skulle aldrig i mitt liv kunna jobba som t ex förskollärare eller lärare eller skolkurator eller liknande, för tänk att dagligen träffa ett barn som man märker mår dåligt och inte kunna göra något!!! Eller ja, göra något kan man ju alltid, men det är ju inte säkert att man alla gånger har kommunen/socialtjänsten på sin sida...

Usch, jag kan börja gråta av att bara tänka på det...

Därför avslutar jag det här inlägget med en stående ovation till min sambo M - även om han och jag har haft våra duster under åren så är han en UNDERBAR pappa till våran dotter, och jag blir alldeles varm i hjärtat av att se dem två tillsammans!