Min största fobi i livet är GETINGAR!!!
Jag är livrädd för getingar, och jag har faktiskt varit det så länge jag kan minnas! Jag blir helt hysterisk när jag ser en geting, och blir jag dessutom instängd med en geting i typ bilen, bussen eller i ett trångt rum så blir jag nästan självmordsbenägen... Och det är ingen överdrift!
Och det är definitivt ingenting som jag är stolt över... Jag har flera gånger övervägt att försöka bota fobin med KBT, men då vet jag att de kommer att tvinga mig att utsätta mig för äckeldjuren och det klarar jag verkligen inte av! Shit, jag kan ju inte ens kolla på getingar på teven utan att få hjärtklappning...
Jag är rädd för andra äckliga insekter också (fästingar, iglar m m)...
Däremot är jag inte direkt rädd för spindlar och ormar och sånt där, utan det är de där små, äckliga djuren som man inte har någon kontroll över som skrämmer mig.
Sen är jag självklart livrädd för att någon i min närhet ska bli sjuk, och Gud förbjude, dö...
Efter mammas bortgång är den här rädslan ännu mer påtaglig, eftersom jag nu vet hur snabbt livet kan förändras - jag kanske inte ens vaknar upp imorgon, utan dör av hjärtstillestånd inatt...
Alltså, jag går inte runt och tänker på att alla kan dö om typ 1 minut, men jag är medveten om att det KAN ske... Och bara det är fruktansvärt jobbigt!
Man tar liksom ingenting för givet längre...
Sen nojjar jag såklart jättemycket över Alva, men det gör väl alla som har barn!?!
Jag är livrädd för att hon ska känna sig utanför eller bli mobbad, inte få några kompisar, känna sig otillräcklig, få stryk, bli utnyttjad, drabbas av någon sjukdom m m...
Jag är även rädd för terrorister, fyllegubbar, psykopater, våldtäktsmän, rattfyllerister, pedofiler o s v...
Jag är med andra ord RÄDD för väldigt mycket ;-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar