torsdag 10 september 2009

En helt vanlig dag...


Häromdagen satt M och Alva och löjlade sig vid matbordet, och jag kunde ju inte låta bli att dokumentera detta...

Åh, jag får panik snart - på lördag är det bröllop och jag har ingenting fint att ha på mig och jag har inte köpt någon bröllopspresent än... Funderar på att åka ut till Lassagårdens keramik och köpa en fin bröllopsskål efter jobbet, men med kläderna är det ju värre - som tur är har vi ju hela förmiddagen på oss att strosa runt i Stockholm och leta efter nåt... Det blir nog jag och M:s mamma som kommer irra runt där i panik, för hon vet inte heller vad hon ska ha på sig.
Som tur är så gifter de sig i stadshuset, så det behöver ju inte bli alltför exklusivt...

Idag jobbar jag mellan kl 12.30-17.15, och för ovanlighetens skull är jag inte alls sugen på att gå till jobbet. Det beror kanske på att det är så jäkla mycket som snurrar runt i skallen på mig nu, så det är svårt att fokusera...

Vi har ju haft en vattenläcka från glassboxen som har förstört delar av vår inredning, och det är mitt ansvar att ordna det.
Det har varit 2 stora centrala kaffe-demos i veckan som jag har fixat med.
Det är en stor Shopping-helg vecka 39 som det är massor att förbereda inför.
Jag har skyltning kvar att sätta upp från förra veckan.
Vi jobbar på att få byta ut våra kepsar mot hårband, och chefen motarbetar oss.

OCH som grädden på moset - igår sa högste chefen att jag såg för bedrövlig ut och skulle rycka upp mig - vi fick absolut inte ta med våra personliga problem till jobbet... (som tur var förstod han mig lite bättre när jag förklarade hur mitt liv ser ut just nu - det är lite svårt att gå runt med ett ständigt flin på läpparna när man mår skit och helst av allt bara vill lägga sig i ett mörkt rum och aldrig gå ut därifrån... Huvudsaken är väl att man är trevlig och pratsam mot kunderna!?!)

Nu ska jag dricka en kopp kaffe och läsa tidningen, och sen är det dags att börja förbereda sig inför dagen...
Idag ska M ringa till mitt försäkringsbolag och fråga hur det går med bilen, så håll tummarna för att jag får tillräckligt med pengar för att skrota den!
Bye bye!




1 kommentar:

Helen sa...

tur att han är lite förstående din chef..för jag förstår att du inte kan gå med ett leende hela dagarna.. du har ju massa knas att fixa med på jobbet åsså.. ta hand om dig gumman.. kram kram