Ja, idag är det alltså exakt 1 år sedan jag förlorade min älskade mamma, och det känns helt overkligt att man har överlevt tiden fram tills nu...Klockan 18.02 ikväll ska jag titta upp mot himlen och se om hon ger mig nåt tecken! Hur som helst, jag vet att hon finns där uppe och att hon är med mig i tankarna varje dag...
Om en stund åker vi ut till minneslunden och tänder ett litet ljus och gråter en skvätt...
Jag saknar dig, mamma!
3 kommentarer:
Hej och välkommen! Jag blir bara smickrad av att du länkar. =)
Kommer att kika i din blogg under dagen...kul...vi höres. Kram Malin
ps Man tror inte att det kan bli bra men det blir det...jag lovar. Man är sin egens lyckas smed. Låter töntigt först men smaka på det och känn vad det verkligen betyder.
Hej, jag vet hur det är. I oktober var det åtta år sedan min mamma dog. Jag var bara 25 år. Hon 45. Det går inte en dag utan att jag tänker på henne, men i dag gör jag det utan sorg i tanken. Mer med ett leende på läpparna när jag tänker på fina fina mamma. :)
Kram kram
sorg är något som måste få ta sin tid !!
hoppas du får ett underbart 2010 !!!
Skicka en kommentar