Donationsveckan

Jag läste precis i tidningen att Donationsveckan pågår nu, och att det tyvärr är jättemånga svenskar som inte har tagit ställning till donation av organ/vävnader än...

JAG har bestämt mig!

Jag bär dock inte med mig något donationskort i plånboken, men jag har anmält mitt beslut till Donationsregistret och min sambo vet hur jag vill ha det om frågan skulle bli aktuell...

Jag anmälde ett rungande JA till Donationsregistret för flera år sedan!
För mig är det SJÄLVKLART att donera ALLT som kan hjälpa en annan människa - det är ju bara att tänka sig in i omvända situationen: tänk om dina barn eller din mamma eller din man/fru behövde ett organ för att överleva, och ingen ville donera :-(

Jag förstår dilemmat och att folk tycker att det är obehagligt att bli dissekerad på sin dödsbädd, men för mig så skulle det betyda så otroligt mycket att kunna hjälpa en människa att överleva på jorden när mitt jordeliv ändå är över... Jag hoppas och tror att själen lever vidare, och kan mitt "tomma skal" vara till nytta för någon annan, så gärna för mig!

M tycker att det är jättejobbigt att jag vill donera allt som går att återvinna (!), men för mig så känns det som helt rätt beslut!