Förut sprang jag in på KappAhl en sväng och på väg ut så fick jag syn på de här ursnygga jeansen! Men med två ungar, tre matkassar och fem minuter kvar innan M:s tåg var inne på stationen så hann jag inte prova dem, utan jag ryckte tag i ett par 42:or och bad om att få köpa dem på öppet köp.
När jag kom hem och provade dem så var de för stora!!!
Härligt! Jag måste nog inse att jag inte behöver köpa XLNT längre, utan att jag faktiskt kan ha "normala" storlekar...
Nu i dagarna så har det blossat upp världens strid på Instagram mellan två LCHF-are, och det har handlat om just kläd-storlekar; den ena har gått ner jättemycket i vikt och bestämde sig för att slänga ut alla stora kläder och köpa nya i storleken XS, och den andra tjejen reagerade på vikt-hetsen och kunde inte alls förstå hur man kunde bli lyckligare av att få köpa kläder i mindre storlekar...
Jag förstår verkligen den förstnämnda! Det är ju riktigt psykiskt att kunna köpa kläder i Small istället för i XL - även om det är tråkigt att man ska behöva gå ner i vikt för att känna sig snygg och bli accepterad i samhället, så är det för mig ett jäkla tecken på framgång varje gång man kan byta ner sig en storlek!
Nu är jag så trött att det svider i mina ögon!
Imorgon så kommer resultatet av veckans vikt; jag har inte haft några batterier till vågen, så därför har jag inte vägt mig än...
På återseende ;-)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar