Jag tycker ju egentligen att det är ursmidigt att kunna äta gott tills man är mätt, men samtidigt så känns det lite fel... Det känns inte sunt att äta smör och grädde och en klick köttfärssås till middag; även om det inte ligger någon sanning i att kosten sägs täppa till blodkärlen och orsaka hjärt- och kärlsjukdomar, så känns det inte nyttigt! Och det är inte direkt aptitligt att se hur fettet lägger sig som en hinna över all mat som man värmer i micron...
Jag tror däremot att det är väldigt sunt att undvika socker och i största möjliga mån vetemjöl, men det behöver man ju inte vara en LCHF:are för att göra!
Det känns faktiskt helt bisarrt att sitta och äta typ fyra ostrullar till frukost, för det är så totalt främmande mot frukostar som man har växt upp med (Skogaholmslimpor med Billingeost och ett glas O'boy)... ;-)
Alltså, LCHF kanske är den rätta vägen att gå (det råder det ju delade meningar om, och kommer alltid att göra), men det känns inte "normalt" att äta så!
Visserligen så är det ju inte helt optimalt att käka vitt bröd och sockriga flingor till frukost heller, men jag känner mig ju mer hemma i att äta en tallrik fil med müsli till frukost än ett salladsblad med en burk tonfisk på...
Som vanligt så är jag fruktansvärt velig, men ni behöver inte ta mig på alltför stort allvar; jag gillar att dividera saker och ting med mig själv, och har ofta beslutsångest... Och ni som har valt att läsa bloggen får ju tyvärr dras med mig och mina funderingar fram och tillbaka!
Om jag hade varit normal så hade jag ju bara ätit efter det sunda förnuftet och säkert gått ner i vikt på det, men jag funkar ju inte riktigt så... ;-)
Jag får helt enkelt fundera vidare... En vacker dag så kommer jag nog fram till något bra som passar just mig!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar