Och samtidigt vill jag passa på att tacka E-L för kommentaren till mitt deppiga inlägg igår; tack för omtanken! Jag har numret till en kurator (som jag pratade med efter mammas bortgång för drygt tre år sedan), och jag tänker ringa till henne om jag fastnar i det här känsloläget... Men jag hoppas att jag kommer ur det av mig själv, så jag ger det några veckor till...
Nu tillbaka till tidningen ;-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar