Skrämmande

Den här tidningsartikeln hittade jag hos Åse på www.56kilo.se och hon skriver att det är just det tankesättet som gjorde henne tjock en gång i tiden - exakt detsamma gäller för mig!
Om jag börjar dagen med att äta något onyttigt så fortsätter jag HELA dagen, trots att jag kanske egentligen inte alls vill äta onyttigt... Varför gör man så?
Om jag bestämmer mig för att ha EN unna-mig-själv-dag i veckan så äter jag skräp HELA dagen, bara för att... Och om jag har ätit bra en hel dag, så kan jag inte ta "ätardagen" på kvällen om jag blir sugen på lite chips eller nåt, för då kan jag ju inte maximera och få i mig så mycket skit som om jag hade börjat på redan på morgonen - det är ju helt bisarrt egentligen! Men det är exakt så min hjärna fungerar... Snacka om ett stört ätbeteende!!!

Ibland säger M åt mig att äta typ 10 godisbitar en kväll om jag nu är så himla godissugen som jag påstår, men det skulle jag ju aldrig göra! Om jag väl bestämmer mig för att äta godis så vill jag ju ha en hel påse framför mig, så att jag kan äta hur mycket jag själv vill... Även om 10 bitar oftast är alldeles lagom...

Och en annan störd grej - jag dricker ju oftast vatten till maten, men OM jag har en "ätardag" så sitter jag helt plötsligt där med både Coca Cola och saft och annat som jag ALDRIG dricker annars...bara för att maximera liksom! Och jag skulle ju aldrig få för mig att äta ett äpple en sådan dag - allt handlar ju om att trycka i sig så mycket skräp som möjligt; sånt man aldrig tillåter sig att äta annars...
Men det finns ju en anledning till att man inte äter så varje dag - man mår ju inte bra av det! Och därför uttrycker sig artikeln så bra när det står att man "straffar" sig med tre muffins till, fast man inte är sugen...

Finns det någon mer som jag där ute?