Mamma är med mig ;-)

Sitter här och dricker mitt te med en klump i magen... När vi var och röjde på "farsans" vind i lördags så tog jag med mig fyra nya Oriflame-muggar hem, och just nu saknar jag mamma så brutalt mycket! För er som inte vet det så sålde mamma deras smink i typ över 30 år, och så fort jag ser Oriflames logga eller något från deras märke så tänker jag på mamma; hon levde i symbios med Oriflame typ...
Muggarna tog jag mest som en rolig grej, men de triggade visst igång saknaden också :-(

Och det är väl så det kommer att fortsätta att vara - små grejer i vardagen som gör sig påminda...
Tänk, idag för tre år sedan gick jag och familjen runt som i koma... Vi levde tillsammans dygnet runt och försökte förstå vad som hade hänt! Försökte överleva!

Vilken tragedi...

Jag önskar inte ens min värsta fiende att behöva uppleva hur det är att förlora den man älskar mest av allt på hela jordklotet :-(
Visst, man överlever och sorgen mildras med åren, men jag kan helt ärligt säga att en del av mig dog med mamma...

Nää, nu börjar jag lipa snart och jag orkar inte hålla på och kladda med sminket innan jag åker och hämtar Alva på dagis, så jag avslutar nog inlägget här... Med en liten uppmaning: ta hand om er och uppskatta dem som står er nära! Man kan aldrig säga "jag älskar dig" för många gånger... (fråga Alva - hon hör det flera gånger om dagen, och tycker nog att mamma är lite tjatig emellanåt ;-)