Det finns bara ett sätt att beskriva det gångna året på: JÄVLASKITHELVETESÅR!
För er som har följt mig på bloggen så vet ni att min älskade, fina mamma gick bort i hjärnblödning den 5 januari och ni vet även att jag och M separerade i oktober. Tiden däremellan är bara ett stort töcken, och även tiden efter att jag blev singel är ju inte direkt värd att lovprisa och höja till skyarna...
Med facit i hand kan jag nog säga att om jag fått reda på vad som skulle hända innan det hände, så hade jag troligtvis vinkat adjö till detta jordelivet innan jag fick uppleva allt som man har varit med om under det här skitåret... Jag fattar inte att man trots allt har tagit sig igenom den här ofattbara sorgen och saknaden!
Många menar ju att allt som händer för något gott med sig, men än så länge har inget gott uppenbarat sig... det kanske är för tidigt än!?!
Självklart känner jag att det var rätt beslut att gå isär från M, för vi hade det verkligen inte bra på slutet, men samtidigt som det känns rätt så har jag aldrig i hela mitt liv känt mig så jävla ensam som jag har gjort det här året!!!
Efter att mamma gick bort så har man insett att man trots allt har en underbar familj som ställer upp för en i vått och torrt, och att man har vänner som är så fina och goda att det känns som att man aldrig kan gottgöra dem för det de gör, men ÄNDÅ...
När Alva har gått och lagt sig på kvällarna och man sitter där själv i soffan och tittar på teven, då känner man att singellivet verkligen är pisstråkigt! Och så börjar man fundera på om man någonsin kommer att hitta någon att bli lycklig med igen...
Jag menar, jag trodde verkligen att jag och M skulle bli gamla ihop - det känns så avigt nu när de känslorna är helt borta! Och samtidigt som jag vill ha bort honom ur mitt liv för att kunna gå vidare så vill jag ha kvar honom som min trygghet...
Livet är så fruktansvärt komplicerat!
Det känns som att jag vill både allt och inget!
Förstår ni vad jag menar?
Ni som har följt mig under året vet även att jag ska fortsätta med besöken hos min kurator, och jag hoppas verkligen att hon kommer kunna hjälpa mig att må bättre och fokusera mina tankar och känslor på det som faktiskt är positivt i mitt liv!
Oj, nu kommer "farsan" och hämtar oss - vi ska åka in till stan en sväng... Jag återkommer!
MIN LILLEBROR HAR FÖRLOVAT SIG!!!Fick precis reda på att min underbara lillebror har förlovat sig med sin älskade Sofia - jag började lipa när de sa det... Snacka om att man har känslorna på utsidan och att man är mentalt instabil.
Även om min blogg till mesta delen ska handla om min kamp mot kilona, så har jag verkligen ett behov att av att använda den som en klagomur också - det är sååå skönt att bara få spy ur sig allt som man är missnöjd med, och som man kanske inte vill belasta familj och vänner med... Visserligen är de inne här och läser om mina våndor med jämna mellanrum, men det är ju faktiskt frivilligt...
Jag hoppas att ni inte lessnar på mig och tycker att det bara är jobbigt att läsa om mina negativa tankar - förhoppningsvis kan jag ge er någonting tillbaka också!
Hur som helst, jag önskar alla mina läsare ett GOTT NYTT ÅR!
Jag själv har hur höga förväntningar som helst på det nya året, och jag hoppas verkligen att det här året ska bli MITT år!!!
Jag är så less på all sorg och bedrövelse och besvikelser och negativitet, så det känns som att det är dags för förändring nu!
Ha en bra nyårsafton allihopa!
