Jag hade precis svängt ner på gångstigen bakom huset och där blev jag stående öga mot öga mot en jättestor grävling!
Efter några sekunder tvärvände den och sprang nerför backen...
Puh, vilken adrenalinkick!
Och helt plötsligt så kom jag att tänka på lilla farmor; alltid när vi gick ut i skogen i Timmersdala när jag var liten så stoppade vi knäckebröd i stövlarna, för enligt skrönan så biter ju en grävling tills den hör något krossas... Vet någon förresten om det bara är humbug eller ligger det någon sanning i påståendet?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar