Tänk att man kan sakna någon så mycket att det bokstavligen värker i bröstet och att livet kan kännas så oerhört tomt och meningslöst när man har förlorat en person som betyder så mycket för en... Jag trodde aldrig att jag skulle klara av att ta mig ur krisen, men med facit i hand så går ju livet trots allt vidare!
Idag känner jag att jag har gått vidare, även om sorgen sitter där som en konstant klump i hjärtat...
Det kommer tillfällen då allt måste ut och då tar jag mina psykbryt och lipar tills ögonen svider, och sen så reser jag mig och går vidare!
Jag försöker verkligen att koncentrera mig på det jag har istället för det jag saknar, men det är svårt ibland...
Idag är en sådan dag!
Det har alltså gått fyra år sedan min mamma fick en hjärnblödning och dog, men ibland får jag fortfarande för mig att jag ska ringa till mamma eller åka ner till Ryd och hälsa på henne...
Jag saknar dig så oerhört mycket, min fina underbara älskade mamma!!!
4 kommentarer:
Det är hemskt att inte ha någon mamma eller någon att ringa till och berätta något ja en mamma som finns där. Jag är så avis på alla som har en mamma!! Jag förlorade min mamma för snart 9 månader sen, min mormor för snart 8 mån sen och min morfar för 5 mån sen. Jag har sån stor sorg!!! tänker på dej idag åse!! kram
Saknar henne oxå Åse..Ofta ofta ofta..
Tankar och kram. Vet hur det känns trots att det snart är 8 år sen för mig
tänker på dig syster. / kram
Skicka en kommentar