Usch, jag vill bara krypa ner under täcket och inte komma fram förrän om ett år eller nåt!
ALLT känns negativt!
Jag är trött på att gå hemma och känna mig som en jävla oavlönad hemmafru! Samtidigt vill jag inte börja jobba igen! Jag är redan trött på att bo här uppe på berget - jag vill tillbaka till mitt älskade Norrmalm!
Jag vill vara själv, men jag vill inte vara singel!
Jag vill börja träna, men jag orkar inte!
Jag stör mig på typ ALLT som M säger och gör, fast jag vet att det är orättvist!
Jag är tjatig och vresig mot Alva! Jag har inget tålamod med Noel!
Faan, just nu vill jag bara dra iväg och bo typ i en stuga helt för mig själv i nån vecka... Och när jag kommer tillbaka ska M ha fixat en bostad närmare stan åt oss... Och gärna ett gäng vänner som vill träffas och umgås mest hela tiden...
Vad ska man göra med sitt liv egentligen? Vart ska man bo? Hur ska man bo? Vart ska man jobba? Hur ska man göra för att få in mer pengar varje månad? Vart ska man hitta den perfekta bilen att köpa? Huset?
Ibland fantiserar jag om att någon stamkund på jobbet har testamenterat en fin bil/villa till mig, för att jag är så jäkla bra på mitt jobb och för att han får så bra service av mig ;-)
Tänk om det ringer på dörren en dag, och så står det en människa där som förändrar hela ens liv...
Underbart!
Fy på mig - jag kan ju inte lessna på huset redan efter 3 veckor!?! Men det är faktiskt mest läget och området jag är mest missnöjd med...
MEN jag har lovat M att ge det en chans, så jag ska hålla mitt ord och bita ihop...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar