Min fina Alva

Förut övade Alva på att våga ta upp en liten svartmyra i handen, och när hon inte vågade så började hon att gråta och hulkade fram att hon bara var värdelös... Usch, vad det sved till i mammahjärtat!
Nu har jag ägnat kvällen åt att förklara för henne att hon ALDRIG är värdelös, vad hon än gör eller inte gör, och jag tror att budskapet gick fram ;-)

Nu ska jag snart sätta mig i soffan och kolla på Big Brother (jag har missat alla avsnitt i typ två veckor p g a noll energi och engagemang), och samtidigt tänkte jag försöka knåpa ihop ett V86-system tills på onsdag... Hujedamej vad jag är dåligt insatt i trav, alltså!