Tack...eller?

Häromdagen damp den här ansökan ner i brevlådan; precis när man tänkte att man kanske äntligen kunde försöka att uppbåda lite ny kraft och gå vidare i livet, så revs allt upp på nytt igen...
Det var visst någon livförsäkring som pappa hade haft på sitt sista jobb, och de hade missat hans bortgång...

Vi fyllde i pappret och skickade in det, och lagom till min födelsedag imorgon så sätts det in ganska många tusenlappar på mitt konto...men jag kan verkligen inte "glädjas" åt dem!

Tänk om han hade valt att spendera sina pengar tillsammans med oss barn medan han levde istället för att vi får in dem på våra konton idag!
Det känns bara så fruktansvärt tragiskt :-(

Imorgon så är det dessutom exakt 7 månader sedan han somnade in; jag hoppas att han har det bra där uppe i himlen och att han ser oss där uppifrån...

Jag saknar dig, pappa!!!