Satte på lite julmusik för att komma i stämning och kan ju bara konstatera att mycket av julmusiken är för jäkla sorglig/vemodig :-(
När Peter Jöback började sjunga "Jag kommer hem igen till jul" så var det som att öppna upp en kran på mig... Fy, vad jag har suttit här vid köksbordet och gråtit just nu! Och kollat ut genom fönstret och fantiserat om hur det skulle kännas om mamma och pappa kom gående här utanför...
Det är ju vid högtider som saknaden blir så extremt påtaglig, och själv är man kanske extra känslig då också... Den här julen får vi ju klara oss utan lilla farmor också, och det känns så himla tråkigt - vi har ju firat jul tillsammans i 36 år...
Livet är föränderligt, på gott och ont...
Just nu känns det mest tråkigt, tomt och ensamt - jäkla tur att man har ungarna att fokusera på! De är mitt allt, och jag ska göra vad jag kan för att de ska få en fin jul ;-)
Skickat från min iPhone
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar