Både jag, brorsan och våran farbror var med vid tillfället, och det är jag säker på att hon visste om! Jag höll henne i handen och klappade henne på huvudet, och även om själva dödsögonblicket var en fruktansvärd upplevelse så känns det skönt att man följde henne hela vägen...
Åh, vad jag älskar min fina farmor!
Hon har alltid ställt upp och funnits där, och jag känner en fruktansvärd tomhet nu när hon är borta :-(
Vila i frid, underbara lilla farmor...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar