Förut när jag satt i soffan så hörde jag farmor säga: "Åse..."
Jag flög ju upp såklart och undrade vad hon ville, och då sa hon: "Jag vill bara hålla i dig lite..."
Och där brast det för mig!
Fy faan för det här! Jag kan inte fatta att en person som jag har älskat i snart 37 år och som jag har bott hos i perioder och t o m kallat "mamma" ligger här framför mig och håller på att dö... Det är ju helt bisarrt :-(
Usch, vad jag är ledsen just nu...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar