onsdag 1 maj 2013

I valet och kvalet...

Usch, jag vet verkligen inte vilket ben jag ska stå på - LCHF eller Viktväktarna!?! Båda två har ju både för- och nackdelar, men hungern driver mig till vansinne... Och visst, jag skulle ju såklart ha struntat i min Snickers efter maten, men jag var såååå godissugen och anledningen till att jag valde VV var ju för att jag ville kunna äta lite godis ibland...
Nu när jag sitter och kollar på alla krämiga gratänger och annat gott i diverse olika LCHF-bloggar, så blir jag så himla sugen på att testa det igen... Då får man ju vara mätt i alla fall!

Bläää, vilken skitkväll! Jag går nog och lägger mig snart så att jag slipper att tänka på det...

1 kommentar:

Mie sa...

Jag bara kände att jag ville kommentera hos dig när det gäller valet mellan LCHF & Viktväktarna. Jag har käkat viktväktarna till och från de senaste 6 åren, jag har gått ner, gått upp, gått ner igen och gått upp igen, ja du förstår upp och ner som en jäkla bergochdalbana. För två månader sedan började jag äta LCHF, för jag tyckte att Viktväktarna styrde hela mitt liv och jag var verkligen så trött på att allt kretsade kring maten, visst att jag gick ner, sakta men säkert men det innebar att jag var tvungen att vara hungrig emellan åt, framförallt när det närmade sig vägdagen, jag kunde lätt äta upp min veckobonus i början av veckan bara för att få lägga den på godis och annat snacks eller lite mindre bra mat, sådant som kostar en jäkla massa propoints. Jag velade säkert i 3 månader innan jag bestämde mig för att sluta på viktväktarna och börja med LCHF istället. Det är nog det bästa valet i mitt liv, jag har fått en helt annan inställning till mat, hela dagen går inte åt att tänka på mat, vad jag får äta, inte äta, räkna points, planera för pointsen, unna mig en godisbit osv. Jag vet inte riktigt var jag vill komma med detta. Jag tycker du ska ge LCHF en chans. Bara av att läsa vad du äter och väljer att äta så känns det som du är "sockerberoende", eller rättare sagt hellre väljer att äta det som "inte är bra" i visa mängder för att dra in på det som faktiskt är bra. Jag känner igen mig själv i det du äter, så som jag själv åt när jag käkade viktväktarna. Jag behövde verkligen den omställningen som det innebar med LCHF, att sluta med allt som triggade socksuget och ville få mig att äta pasta och godis (jag är en riktig godisråtta och har gärna ätit det varje dag). Det känns verkligen som LCHF är allt eller inget, vilket är så jäkla skönt, det går inte att välja att äta "skiten" för det är inte så det funkar. Nu efter 2 månader känner jag inget sockersug, jag har sagt tidigare att när jag har gått ner allt jag vill med lchf så ska jag unna mig lite godis, pasta till köttfärsåsen, en riktig brödskiva, ris och ja allt sådant, vem vill leva ett liv utan det lixom? Men innan idag när jag tänkte på det så börja jag fundera på om det är smaken jag saknar, men det är verkligen inte smaken, det är småätandet, att ha något att göra som det lätt blir när man får äta godiset och kolhydraterna som trissar igång det. Jag kom bara fram till att jag inte är sugen på godiset och det jag nämnt ovan så varför skulle jag ta och äta det igen och kanske sätta igång det sockersuget som jag kände hela tiden när jag käka viktväktarna? Visst att LCHF inte alltid är en dans på rosor men måendet med det är så mycket bättre än måendet med viktväktarna och relationen till maten, kanske ska tilläggas att jag alltid förespråkat viktväktarna tidigare. Nej jag vet inte var jag vill komma riktigt men tänkte att det kanske kunde vara skönt att veta att du inte är den enda som varit i det stadie där du är nu, i valet och kvalet mellan VV och LCHF. Jag tycker du ska ge LCHF en chans, mer än någon vecka, jag tror du kan komma ifrån de där dumma matvanorna som viktväktarna faktiskt uppmuntrar till. Att slippa det där sockret och kolhydraterna som är okej men ändå inte okej enligt dem. Jag ville bara dela med mig av min känsla och hoppas jag inte har skrivit något opassande, du fixar det om du vill! :) Ge LCHF en chans om inte, lycka till med vilket du än väljer att göra :) Kram