Och jag förstår att man går ner i vikt på kaloriunderskott - jag äter runt 1390 kalorier/dag och det känns som att jag håller på att svälta ihjäl typ...
Nej, skämt åsido, men det är en jäkla skillnad mot LCHF där man äter god mat tills man är mätt!
En del av mig älskar att gå runt och vara lite småhungrig och känna hur det "äter" på kroppen, medan en del av mig hatar känslan och bara vill ha maaaaaat...
Jag tror att det är det som gör att man alltid misslyckas när man följer lågkalori-dieter; det går bra så länge man är superfokuserad och inte svävar ut en millimeter från planen, men en dag får man ett "bryt" och går loss på allt som finns hemma i skåpen som går att äta för att man är så jäkla hungrig hela tiden...
Jag känner att jag ger kaloriräknandet några dagar till, och så fort jag ledsnar går jag över till LCHF. Det beror INTE på att jag är sugen på socker eller utemat (typ pizza/kebabrulle), utan jag vill bara få äta mig mätt! Förut frågade M om jag ville ha en kopp te, men min dagsranson av kalorier var slut så jag fick tacka nej :-(
Och på tal om socker så tänker jag fortsätta med mitt sockerförbud under februari månad!!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar