Ja ja, huvudsaken är ju att man har hälsan, som det så fint heter ;-)
Förresten, en del av er kanske undrar hur jag kunde vara så jävla dum och inte äta något mer på hela dagen igår, och en del av er undrar säkert varför jag gick och jobbade trots att jag var halvdöd i förmiddags; här kommer mina svar på era funderingar:
Jag kör periodisk fasta; alltså äter jag under 8 timmar på ett dygn, och fastar de resterande 16 timmarna. Eftersom jag åt frukosten igår strax efter kl 10 så hade jag bestämt mig för att inte äta något efter kl 18.00 - så långt var det ju inga problem... Men efter att jag hade ätit räksalladen till lunch vid 12.30-tiden så var jag proppmätt! När jag hade rast vid fyra så var jag fortfarande mätt, och när jag hade rast vid sex så var jag också mätt... Till saken hör att jag även har lovat mig själv att lyssna på min kropp - är jag inte hungrig så ska jag inte äta... Punkt slut... Det är så lätt att gå runt och småäta för att man är uttråkad eller att äta för att man inte vill bli hungrig senare, men det blir ju så fel då!
När jag valde att inte äta något på min andra rast kl 18.00 så var jag ju medveten om att det inte skulle bli något att äta förrän vid frukosten idag, och det kändes helt okej! Herregud, jag har ju kört 5:2-metoden också, och då fastade jag i 36 timmar... 2 dagar i veckan...
Felet jag gjorde igår var att jag helt enkelt drack för lite vatten och fick i mig för lite salt! Och det tänker jag som sagt inte göra om...
Syftet bakom det hela var absolut inte att låta bli att äta för att gå ner i vikt (jag VET att man måste äta för att ge kroppen något att förbränna), utan jag ville helt enkelt inte äta något när jag inte var hungrig! Och jag ville inte bryta min periodiska fasta och sätta igång och äta mat klockan halv elva på kvällen när jag kom hem från jobbet...
Och sen kan man ju fråga sig varför jag inte ringde och sjukanmälde mig imorse!?!
Det beror på två saker - dels så är jag väldigt beroende av pengarna = idag är det söndag = OB-tillägg 100%. Jag jobbar alltså 9 timmar och får betalt för 18 timmar; det är mycket pengar och ALLT hade försvunnit genom min karensdag. Självklart ska man vara hemma om man är sjuk, men de där tusenlapparna jag skulle förlora på att stanna hemma är jag väldigt mån om... Så det ska med andra ord väldigt mycket till för att jag ska stanna hemma från jobbet en söndag! Hade inte Moderaterna infört en karensdag vid sjukdom så kanske situationen hade sett annorlunda ut... Visst ska välmåendet gå före välståndet, men det är inte så lätt alla gånger!
Anledning nummer två är att jag är löjligt hängiven mitt jobb... Och jag är urtypen för den "duktiga flickan" som alltid går in i väggen till slut; jag vill ställa upp för allt och alla, och jag vill absolut inte vara till besvär för någon...
Jag blev erbjuden att gå hem flera gånger idag och alla mina arbetskamrater var helt underbara och frågade hur jag mådde hela tiden, men jag bet ihop och kämpade vidare även om jag helst hade velat lägga mig under en varm filt och dö typ...
Nu så här i efterhand kan jag ju undra varför jag inte tänkte mer på mig själv egentligen och åkte hem för att kurera mig, men det är lätt att vara efterklok... Och det är väl sån jag är, helt enkelt!
"Om jag bara äter lite så mår jag nog bättre sen"... "Jag tar de här två tabletterna, så kommer jag nog att må bra om en stund"... "Nu har jag ju klarat av att jobba i 2 timmar, så nu är det ju "bara" 7 timmar kvar - det klarar jag"...
Nåja, imorgon är en ny dag och jag hoppas att den blir bättre än denna! Nu är det dags att sova, för väckarklockan ringer kl 06.30...
Godnatt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar