Vintervackert...

Så här fint var det ute i minneslunden idag när vi var där och tände ett ljus för lilla mamma... Älskad och saknad!

Och nu till det tråkiga - jag har trillat dit...

Idag är det 10-årsjubileum på Minnenas afton och jag hade fixat både barnvakt över natten och ordnat så att jag kunde byta bort min jobbtid imorgon, och INGEN var sugen på att gå ut... Jag ska nog kolla över mitt umgänge och byta polare till några som är lite mer festsugna :-(

Hur som helst, jag tyckte (och tycker) jävligt synd om mig själv pga detta, så jag har ätit både Ben & Jerry-glass och ostbågar. Och korv med bröd till kvällsmat...

Hmm, 4 dagar klarade jag av... bra start! Och jävligt bra karaktär man har...

Ja ja, skit samma!

Imorgon är jag på det igen och jag känner mig så uttråkad för tillfället att jag inte ens orkar bry mig om hur värdelös jag borde känna mig...

Nu grottar jag ner mig i självömkan - hejdå för idag!

Jag saknar dig, mamma!

Ja, idag är det alltså exakt 1 år sedan jag förlorade min älskade mamma, och det känns helt overkligt att man har överlevt tiden fram tills nu...

Klockan 18.02 ikväll ska jag titta upp mot himlen och se om hon ger mig nåt tecken! Hur som helst, jag vet att hon finns där uppe och att hon är med mig i tankarna varje dag...

Om en stund åker vi ut till minneslunden och tänder ett litet ljus och gråter en skvätt...

Jag saknar dig, mamma!

Jag är en...

... jävla gnällspik och en patetisk människa som utser mig själv till ett offer...

Det finns EN enda person som kan ändra mitt miserabla liv, och det är JAG själv!!!

Visst, jag har varit med om ett trauma i samband med att min älskade mamma gick bort, men det betyder inte att jag själv måste leva som i ett vakuum och bara vandra runt som en vålnad...

Det är dags att visa lite jävlar anamma och uppskatta livet som man faktiskt har fått en ärlig chans till!

Quornfilégryta med kokosmjölk och råris

Mmm, nu har jag precis avnjutit en ljuvligt god middag, och här kommer receptet:

Först stekte jag 2 strimlade quornfiléer och en liten burk champinjoner i 2 tsk margarin. Sen tillsatte jag en burk wokgrönsaker, 1 tsk sambal olek, 1 msk chilisås, 1 liten burk kokosmjölk light, 1/2 dl vatten, soja, salt och svartpeppar.

Till detta åt jag råris och drack Pepsi Max = summa 5,5p

Idag åt jag frukost för 6,5p, lunch för 4,5p (tagliatelle och pastasås med kräftstjärtar), till mellanmål åt jag en liten banan och en knäckemacka med smör och kaviar light (2,5p) och till kvällsmat åt jag maten ovan för 5,5p = totalt 19 points...

Utöver detta har jag ätit 3 clementiner.

Har tyvärr inte så mycket mer att skriva om ikväll. Jag tömde ur mig det mesta imorse innan jobbet och snart ska jag natta Alva.

Vi hörs mer imorgon!

Godmorgon!

Igår kokade jag ett extra ägg när jag gjorde frukost, så idag har jag ätit en lika lyxig frukost som igår - mums!

Och i matlådan har jag med mig tagliatelle och pastasås med kräftstjärtar, så när jag kommer hem från jobbet sen har jag 8 points kvar att kalasa för - hmm, undrar vad jag ska äta för något gott ikväll?

Imorgon är jag ledig, och dagen ska ägnas åt tvätt och städning (som vanligt på mina lediga dagar).

Dessutom ska ett besök vid minneslunden skrivas in i planeringen - imorgon är det ju exakt 1 år sedan mamma somnade in :-(

Shit, jag kan verkligen inte fatta att det har gått ett helt år sedan det ofattbara hände!!! Samtidigt saknar jag henne så otroligt mycket att det känns som att hon har varit borta i flera år...

Nu har man ju "äntligen" börjat inse att hon faktiskt är borta och inte kommer tillbaka, men känslan av tomhet och meningslöshet har inte minskat; snarare tvärtom.

Jag kan fortfarande inte trösta mig med att tänka på alla fina år vi faktiskt fick tillsammans, men däremot tänker jag mer och mer på vad mamma hade sagt och gjort i vissa situationer, och litar på hennes omdömen.

Om man ska försöka få fram något över huvud taget som har varit "positivt" med detta, så är det att jag inte är rädd för att dö längre! Förut hade jag värsta dödsångesten och kunde grubbla ihjäl mig på vad som skulle hända efter döden och så, men nu är jag inte det minsta rädd för det längre. Det känns tryggt och skönt på något sätt, och jag är helt övertygad om att jag får träffa mamma igen när jag lämnar jordelivet...

Däremot har ångesten inför att förlora någon nära igen typ fördubblats - nu vet man ju vilket helvete det innebär att uppleva den här enorma sorgen och saknaden!

Jag tror att man helt enkelt måste bli bättre på att uppskatta tiden man får ha tillsammans med nära och kära, och uppskatta allt gott man har runtomkring sig i livet...

Vad gäller relationen mellan mig och M så är det jättejobbigt just nu!

I förrgår fick jag ett långt "kärleksbrev" där han skrev vad han tyckte och kände och vad jag betydde för honom, och igår lämnade han tillbaka min extranyckel och sa att han inte orkade umgås mer med mig; det var för jobbigt...

Usch, jag är så himla kluven!

Som jag har skrivit tidigare så vill jag både ha honom i mitt liv och samtidigt gå vidare...

Och jag förstår ju honom också - varför ska han gå runt och vänta på att jag ska bestämma mig; han behöver ju också gå vidare och lägga upp planer för sin framtid.

Jag vet varken ut eller in längre - det känns som att jag har så mycket tankar och känslor som far fram och tillbaka i huvudet att jag inte orkar bry mig om nåt längre, utan jag bara stänger av och försöker få dagen att gå... Det är väl det här som kallas att "stoppa huvudet i sanden"...

Ena dagen kan kan jag tänka mig att ge honom en chans till (jag menar, han ÄR en underbar och snäll människa som ALLTID har ställt upp för mig) och andra dagen känner jag att vi har haft vårt och att det är dags att gå vidare.

Tänk om jag sjabblar bort det som är bäst för mig? Hur ska man kunna veta?

Jag menar, jag vet att M aldrig skulle vara otrogen, att han aldrig skulle slå mig, att han ställer upp till 100% när det väl gäller, att han är en toppenbra pappa till Alva och att han älskar mig - ska man inte nöja sig med det?

Samtidigt vill jag ju ha något annat... Jag känner inget pirr längre... Det har varit så mycket bråk och besvikelser mellan oss, så det känns som att förhållandet är omöjligt att reparera. Men tänk om det går? Vill jag att det ska fungera? Aaaahhhh.... jag vet ingenting längre!!!

Jag kanske bara har en "liten" livskris, men till syvende och sist är det nog just vardagen jag vill bort ifrån - jag vill ha spänning och äventyr, typ... Och det kan man kanske inte önska sig när man har barn och fast anställning... Men hur ska man kunna veta vad som är bäst för en själv?

Det kanske är så här livet ska vara, och det jag vill ha/söker kanske inte ens finns!?!

Det enda jag vet är att det är jävligt tråkigt att vara ensam och att jag vill ha en person att dela mitt liv med; frågan är bara om det är M eller någon annan!?!

Jag grubblar vidare...

Skärrad...

Förut när jag var på jobbet kom det en kund springande och sa att alarmet på handikapptoaletten tjöt, så jag tog med mig en skruvmejsel och ringde en tjej på jouren som fick följa med, och när vi närmar oss toaletten så möter en kille upp och säger att det är en ung kille som har fått ett epilepsianfall... Min kollega ringde efter ambulans, och jag fick sätta mig på huk bredvid killen och försöka hålla honom vid medvetande...

Fy alltså, tur att man inte är med om sånt här för ofta!

I och för sig låg han inte och dregglade och skakade eller nåt sånt, utan han låg helt stilla i framstupa sidoläge och bara mumlade, men det var rejält otäckt i alla fall... Jag satt bredvid honom och klappade honom hela tiden och pratade med honom så att han inte skulle somna, men det enda han klagade på var först värk i huvudet och nacken, sen att han mådde illa och sen att fingrarna hade domnat...

Stackars kille; han var född -88 också, så han är ju inte gammal!

Men när ambulansen kom var han fortfarande vid medvetande i alla fall, så de la honom på rygg och skulle ta blodtrycket och sen köra honom till akuten...

Jag håller tummarna för att han mår bättre nu!

Usch, jag var helt skakig och händerna dröp av svett typ, och min kollega var så upprörd att hon inte kom ihåg sitt mobilnummer när hon pratade med SOS...

Puh, det här vill jag inte vara med om igen!

För att byta samtalsämne så har det gått jättebra matmässigt idag!

Jag har ju redan berättat om min hejdundrande frukost (som landade på 6,5p), lunchen bestod av en VV-laxgryta med pasta (6,5p) och nu när jag kom hem från jobbet slängde jag ihop en pastasås med kräftstjärtar som jag åt med tagliatelle (6,5p).

Pastasås med kräftstjärtar:

1 hackad purjolök

1 liten burk champinjoner

salt, peppar

4 tsk grönsaksbuljong

1/2 dl vatten

1 burk minifraiche 5%

1 msk chilisås

3 msk kräftspad

1 burk kräftstjärtar (avrunna)

1/2 dl dill

Usch, jag är så himla frusen!

Jag är van vid att ha 25-26° varmt i lägenheten, och nu är termometern nere på 19 grader... Min näsa är fullständigt iskall, och när jag skulle läsa en saga för Alva förut var jag så kall om händerna att jag nästan inte kunde greppa boken...

Nu längtar jag efter sol och värme!

Lyxig söndagsfrukost!

Ibland anstränger jag mig till det yttersta, och det har jag gjort idag - kolla in min frukost!!! Det roliga är att det jag är mest sugen på är kaffet :-)

Vaknade med världens huvudvärk imorse, och tror att det beror på att jag har drömt så mycket inatt. Vaknade upp ur olika drömmar flera gånger, och efter varje dröm kände jag mig så himla orolig... Jag kommer inte ihåg exakt vad jag drömde om, men det handlade om simbassänger och mamma och mina bröder och jobbet m m...

Men jag surplade i mig en Treo ganska fort, och nu känns det bättre. Sitter vid köksbordet och äter min frukost samtidigt som jag skriver, och snart bär det av till jobbet. Jobbar kl 12-17.30 idag.

Precis nu slog det mig att huvudvärken ju faktiskt kan bero på min helvetesdag igår också - jag gick upp klockan 04.00 (!) och jobbade från kl 5-16.20. Och inte bara nog med att jag jobbade en himla massa timmar; det var MASSOR av kunder på jobbet också, så vi hade typ 30 i kö konstant... Men samtidigt som det är stressigt och jobbigt, så tycker jag att det är jättekul när det är lite ös på arbetet... Och dagen går ju trots allt väldigt fort när man har massor att göra hela tiden!

Näe, nu har jag inte tid att sitta här och skriva mer- vi hörs ikväll!

Ps: ni som har följt min blogg under en längre tid - tycker ni att jag är för personlig i mina tankar och funderingar? Lägger jag ut för mycket information här? Känns det för privat? Jag funderar på att länka hit från min Facebook-sida, men har inte bestämt mig riktigt än - är det okej att öppna upp sig så mycket som jag gör för arbetskamrater osv...?

Kan ni ge mig några råd på vägen?

Jag VET att jag är väldigt öppen i vad jag tycker och tänker, och det vill jag ju inte sluta med, men tror ni att jag blir FÖR sårbar om jag delar den här informationen med ALLA som vill läsa? Vad tycker ni? Jag behöver verkligen hjälp här...

Vårruset i Jönköping den 6 maj kl 18.30

Fick ett infall igår och bestämde mig för att kämpa mot en utmaning under året - jag tror att det får bli Vårruset i Jönköping... Ett lopp på 5 km (lagom!) och bara för tjejer - det känns perfekt!

Nu ikväll sitter jag här i soffan under en varm och skön filt och tittar på teve, och funderar på att plumsa ner i ett skumbad och därefter kolla på en film.

Alva är hos M, så det är lugnt och skönt här hemma. Men jag saknar min lilla prinsessa!!!

Jag vet inte riktigt vart jag hamnar pointsmässigt idag, men det känns bra i alla fall.

Till frukost åt jag 2 frallor med skinka och gurka (6,5p), till lunch åt jag potatisgratäng och en nötfärsbiff och sallad (tack, brorsan!) och nu ikväll värmde jag en burk Findus grönsakssoppa (1,5p) och åt 2 knäckemackor (en med skinka och en med kaviar). Utöver detta har jag ätit 3 clementiner och 3 päron.

Jag känner att jag inte är lika motiverad som jag har varit tidigare, men jag tror nog att det ska gå bra ändå - jag vill ju så gärna kunna bada utan att skämmas i sommar; det är mitt stora mål med min viktminskning...

Näe, nu fryser jag så mycket att jag bara måste lägga mig i ett varmt bad. Jag gick upp klockan 04.00 imorse, och jobbade mellan kl 5-16.20, så jag tror att det är därför man känner sig ruggig och frusen.

Så nu plumsar jag ner i badkaret.

Solong!

Uppdatering:

Nybadad och sugen på nåt gott: det fick bli 2 knäckemackor med Kalles kaviar light, ett äpple, en clementin och ett STORT glas Cola zero.

Jag tror nog att jag möjligtvis har gått över mina points idag, men samtidigt så tog jag en promenad både till och från jobbet, plus att jag trampade på steppern igår, så det känns helt okej ändå. Och det är ju lördag!

Nu ska jag sätta på en film; har lånat mängder av filmer av min lillebror, så jag vet inte riktigt än vilken jag ska välja - det står nog mellan thrillern Paparazzi och den romantiska komedin Jersey girl. Hmm!?!...

Oxfilé och potatisgratäng

Brorsan kom hit och lämnade lite mat som de hade över från igår, och det var jättegott!

Vet inte riktigt hur jag ska räkna pointsen, men oxfilén är 3p och potatisgratängen var en lättvariant med hälften mjölk och hälften grädde, så jag räknar den nog som 5p (tog lite mer än 1 dl - äter på en assiett, så det ser mer ut än vad det egentligen är). Och salladen var det ju lite majs i, så jag plussar på 0,5p = totalt 8,5p.

Och till frukost åt jag 2 polarkraft extrem med smör och 2 skivor skinka på varje, så det blev 4p.

Nu har jag och Alva precis pysslat och gjort egna tvålar, så nu väntar en god kopp kaffe och soffan...

Hej så länge!

Uppdatering:

Stannar på 19 points idag och gjorde ett tappert försök på steppern förut; jag klarade av 10 minuter...

Nu är klockan 21.00 och jag ska gå och lägga mig - ska upp klockan 04.00 imorgon bitti = inventering på jobbet.

Godnatt!

Välkommen år 2010!

"På tal om vikt så ställde jag mig med fasa på vågen imorse, men jag blev faktiskt inte så jättebesviken som jag trodde att jag skulle bli. Jag fasade ju för att jag hade klättrat över 70-strecket igen, för jag känner mig så himla tjock och har verkligen frossat i mat och godis den senaste tiden, men siffrorna stannade på 65,6 kilo och det är jag JÄTTENÖJD med!

Till nyår vill jag ha gått ner 2,6 kilo och väga 63 kg, för då har jag gått ner 10 kg sen jag startade den här viktkampen i somras." (Utdrag ur bloggen 11 dec -09)

Hmm, som ni nog förstår blev det inte riktigt som jag ville - när jag ställde mig på vågen imorse hade jag gått upp ytterligare 1 kg istället, och inleder det nya året med en matchvikt på 66,5 kg. Blä för det, men ändå ett nyttigt uppvaknande; det fattar ju vem som helst att man inte kan äta hur mycket som helst och inbilla sig att det inte kommer att synas på vågen :-(

Men det känns faktiskt helt okej ändå - jag har ju varit så inställd på att ta tag i vikten igen nu när det nya året börjar, så jag är laddad till 100%!!!

Om jag NÅGONSIN tvivlar är det bara att framkalla bilder av hur man kommer att se ut i baddräkten i sommar, så ska det nog gå bra....

Nyårslöften då?

Njae, inga utöver de vanliga som jag lovar mig själv varje år; gå ner i vikt, bli mer hälsomedveten och röra på mig, unna mig saker, tänka på mina nära och kära och helt enkelt försöka få ett bra liv...

Idag blir det lugnt här i Skövde!

Nyårsdagen är ju en sån där mellandag där typ ingenting händer; visserligen är ju inte affärerna stängda på samma sätt som förr (Ica Maxi har öppet 10-22), men man vill ju inte springa i affärer hela dagen. Dessutom ska jag tillbaka dit imorgon klockan 05.00 och inventera, så jag håller mig nog ifrån Maxi idag...

Ska nog börja dagen med en varm och skön dusch i alla fall, sen ska jag städa undan allt godis och chips som står framme på bordet från igår kväll och sen blir det nog intaget soffläge med nya Må Bra-tidningen framför näsan. Och kanske en liten promenad i snöfallet!

Och i eftermiddag kommer M hit och hämtar Alva - hon ska ju vara hos honom i helgen när jag jobbar.

Sådär, nu ska jag försöka lyfta ändan från stolen och starta dagen här. Jag är ju ledig idag, så vi lär ju höras fler gånger under dagen...