Jag var på sjukhuset och hälsade på min fina underbara farmor förut, och fick beskedet att det är kört i stort sett :-(
Njurarna är i väldigt dålig kondition, typ sämsta tänkbara, och nu handlar det i stort sett bara om hur länge det dröjer innan hon blir sämre och dör... Hon kommer INTE att bli bättre, men så länge hon befinner sig i det tillstånd som hon är i nu så kommer hon att kunna leva med sjukdomen, men om/när värdena förändras så kan det gå riktigt snabbt... Läkaren sa att det kunde handla om allt från två veckor till några månader, men det är ju så fruktansvärt tragiskt i vilket fall som helst!
Nästa vecka skulle hon antagligen få komma hem med en massa hemhjälp, så jag hoppas att det kan liva upp henne lite; att få komma hem alltså... Antagligen så kommer jag att spendera större delen av min semester där - VARFÖR MÅSTE ALLA MINA NÄRA OCH KÄRA DÖ IFRÅN MIG HELA TIDEN?
Man hinner liksom inte repa sig från ett bakslag tills nästa är framme...
Jag har verkligen tappat allt! Glädjen, livslusten, engagemanget...you name it!
Jag orkar verkligen inte med mer just nu!
Idag har jag gråtit i omgångar hela dagen; både på jobbet, på sjukhuset tillsammans med farmor och hemma... Jag känner mig helt utmattad!
Ögonen svider... Huvudvärk... Illamående...
Förut var jag på väg att få en panikångestattack, tror jag... Jag har aldrig haft det innan, men jag fick hjärtklappning och det kändes som att jag inte fick någon luft!
Hur mycket stryk ska man kunna tåla, egentligen? Vad har jag gjort för att "förtjäna" all denna sorg och bedrövelse i mitt liv? Räcker det inte nu?
Jag går sönder snart.....
Jag vill verkligen att den här skitdagen ska ta slut, så jag går och lägger mig nu!
Ps: förut sprang jag in på KappAhl och köpte en rosa (!) sommarklänning och en vinröd, stickad tröja... Och på Lindex köpte jag ett supersnyggt läppstift!
Och så tröståt jag en glass på KSS...
3 kommentarer:
Det är svårt att veta vad man ska säga. Jag förstår att det är tufft och jag tänker på dig!
Kram
Lider med dig <3 massa styrkekramar <3
Men åhhh gumman... Tycker det räcker för dig nu. Hoppas du får en fin sista tid med din farmor och som vanligt önskar jag att vi bodde närmare varann.
Skickar styrkekramar och vill bara säga att jag tänker på dig. Du gjorde rätt som unnande dig lite fina saker. Det hjälper en för stunden i allafall
Massa varma kramar till dig ❤❤
Skicka en kommentar