måndag 15 juli 2013

Ett tecken...

Den här damp ner i brevlådan idag - det måste ju vara ett tecken ;-)

Dock så ska jag hem till Hilda imorgon och mumsa på nybakade bullar, och på onsdag ville farmor att vi skulle träffas allihopa hemma hos henne och äta smörgåstårta (kalla mig cynisk, men jag kan inte låta bli att se det som "den sista måltiden"), så jag SKITER i allt vad dieter heter den här veckan...

Farmor får för övrigt komma hem imorgon, och även om det säkert kan kännas skönt och tryggt att få komma hem så hade jag hellre sett att hon hade fått stanna kvar på sjukhuset... Tänk om det händer henne något på natten när hon är helt ensam...?

Usch, jag funderar på vilket som är värst egentligen - att dö snabbt och oförväntat (som mamma och pappa) eller att få ett datum och gå och vänta in den ofrånkomliga döden!?!
Vilket som är värst som anhörig alltså... Fast det är nog lika illa egentligen - döden är obarmhärtig!!!

Nu är det dags att sova!
Imorgon blir det som sagt bull-kalas hemma hos Hilda på förmiddagen, och sen jobbar jag kl 15-22.15... Jag vill verkligen ha semester nu!!!

Inga kommentarer: