8 år av sorg och saknad :-(

I dag är det 8 år sedan mamma dog! Jag kan inte fatta att det är så länge sedan; glömmer aldrig det vidriga anhörigrummet vi satt i när läkaren kom in och sa att det inte fanns något mer att göra... Helt overkligt!

Man kan definitivt inte förstå vad sorg handlar om ifall man inte har upplevt den själv. Undrar om man någonsin kommer att känna sig "hel" igen? Kommer ofta på mig själv med att tänka på mamma och framkalla känslan av hur det var att krama henne - hennes kramar var varma och innerliga! Saknar dem :-(

Undrar hur livet hade sett ut i dag om hon hade fått leva kvar!?! Hon hade ju varit sjukt stolt över sina tre barn och fem barnbarn i alla fall (nåja, sex barnbarn - vi räknar ju in vår bonus A också ;-)

I dag åker jag inte till minneslunden. För mig är det viktigt att varje besök där blir en fin upplevelse, och att stå ute och frysa häcken av sig i -12 grader och bara längta inomhus är inte förknippat med något bra alls... Jag tänder ett ljus här hemma istället!

Mamma - jag älskar dig och saknar dig!!!