Det jag skulle skriva om i förra inlägget är cancersjuke Magnus i Uppsala - han bor på ett vandrarhem och är missnöjd med sin situation. Och det kan man ju förstå - han har nyss opererat bort fem hjärntumörer och bor på ett vandrarhem utan egen toalett... Han tvingas spy i en papperskorg om toaletten är upptagen när han mår illa!
Första tanken var: "Usch, stackars människa!", men ju mer jag läste av artikeln desto mer ifrågasättande blev jag... Det visade sig att Magnus gick igenom en skilsmässa för två år sedan och samtidigt gick hans företag i konkurs, så han har alltså dragit på sig en massa skulder och varit bostadslös den senaste tiden... Han har de senaste månaderna bott i en lägenhet med andrahandskontrakt (som kommunen har bekostat?), men nu har det kontraktet gått ut och han har blivit erbjuden ett boende på vandrarhem och bara det borde han väl vara tacksam över!?!
Efter artikeln i Aftonbladet har han dessutom blivit erbjuden både ett rum på vandrarhemmet MED toalett samt boende på ett lägenhetshotell, men neeej - Magnus vill ha en egen lägenhet!
Här går det inte ihop för mig!
Karln är bostadslös, har egenförvållade skulder hos Kronofogden och är svårt sjuk i cancer - han blir erbjuden tak över huvudet, men tackar nej...
Kön för att få en hyresrätt i Uppsala ligger på 6-8 år, men det bryr sig Magnus inte om för han vill ha nåt EGET... Vem vill inte det!?!
Självklart är det jättesynd om Magnus för att han är sjuk, men där tar mina sympatier slut! Hur kan man komma med krav utan någon motprestation?
Borde han inte vara jätteglad att han slipper bo på gatan? På ett härbärge?
Vem är han att kräva saker av kommunen bara för att han är sjuk?
Det är samma sak med f d kriminella och narkomaner som försöker ta sig ur sitt missbruk... Här i Skövde erbjuds de boende i baracker för att i alla fall slippa sova utomhus, men nejdå, de vill inte bo bland andra i samma situation! De vill bo bland "vanligt" folk... Visst, de kan inte betala någon hyra, men de vill ha en EGEN lägenhet!
Och med tiggarna här i stan råder samma problem (fast tvärtom) - de blir erbjudna boende, men tackar nej till det! De vill inte ha något med Socialen att göra; de vill bo i en koja under en lastbrygga, och tackar nej till mat, dusch, värme och sköna sängar...
Vad är det med folk egentligen?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar