Hade väl kanske tänkt vänta ytterligare lite innan jag gick ut med det här på bloggen, men nu kan jag inte hålla mig längre... Och varför vänta egentligen!?! Jag vill ju dela med mig av nyheten och dessutom så syns det rätt tydligt på mig nu... Och om det nu skulle hända nåt, så är det ju inget jag kan påverka i alla fall; då blir det ju istället erat stöd jag behöver.
Jag är alltså gravid i vecka 13, och beräknat förlossningsdatum är 25 februari 2011.
"Pyret" blev med all säkerhet till lördagen den 5 juni efter att jag hade jobbat stängning ;-) och jag plussade med första graviditetstestet fredagen den 18 juni (jag är testkontroll-freak och har nog kissat på 7-8 tester av olika fabrikat).
Jag ringde BVC och "anmälde" mig måndagen den 21 juni, och förra veckan var jag där på första besöket för att lämna urin- och blodprov (därav mitt låga Hb-värde på 107).
Igår var det första "riktiga" besöket, och jag fick träffa samma barnmorska som jag hade när jag väntade Alva; hon heter Monica Brihall och är hur snäll som helst!
Vi diskuterade igenom min tidigare mardrömsförlossning och jag förklarade för henne att jag nog inte kan gå igenom något liknande igen, så hon bokade in mig för ett samtal med en förlossningsläkare och efter det får jag antagligen en remiss till aurora-mottagningen.
Som tur var så uteslöt hon inte ett nytt kejsarsnitt sådär på rak arm, även om hon såklart föredrar en vaginal förlossning, så vi får se hur det blir... Det är ju trots allt några månader kvar, som tur är!
Jag berättade även om mammas bortgång, och hon tyckte absolut att jag skulle försöka få komma tillbaka till min kurator på KSS; dels så tyckte hon väl att jag fortfarande hade sorgekänslor som behövde bearbetas, och dels så sa hon att ju längre graviditeten fortskred, desto jobbigare skulle det nog bli med ett traumatiskt dödsfall så nära inpå (speciellt med tanke på att man själv ska bli mamma och nyss har förlorat sin egen mamma)...
Vi fick en tid inbokad för ultraljud också; torsdagen den 23 september kl 8.00!
Åh, vad jag längtar dit...
Jag berättade för Monica att jag har varit så nojjig den här gången, för jag hade lite blödningar i början på graviditeten, och då sa hon att jag kunde få göra ett litet ultraljud i samband med läkarbesöket om 3 veckor också (inget avancerat alls, men man kan ju i alla fall få bekräftat att det finns något levande därinne...) Skönt!
Hmm, all den här informationen kanske inte var sådär jätteintressant för er, men med tanke på att jag använder bloggen som en dagbok så är det mest för min egen skull som jag har skrivit ner allt detta...
MEN nu vet ni i alla fall läget ;-)