Alva gungar och bygger snölyktor!

Nu har jag och Alva precis varit ute och gungat, åkt rutschkana, grävt i snön och byggt snölyktor. Och under tiden som Alva grävde i snön på baksidan av huset så passade jag på att skotta Anders altan. 

Nu sitter vi här vid köksbordet och äter ostmackor och dricker Oboý (eller rättare sagt, jag dricker Oboý och Alva dricker mjölk). Hon har faktiskt aldrig smakat på varken Oboý eller såna där sockrade frukostflingor, och det känner jag mig skitnöjd med! Visserligen älskar hon bullar och kakor och choklad, men vissa grejer är det ju bra att vänta med att introducera - hon åt t ex aldrig något godis innan 1-årsdagen...

Nu ska brorsan skjutsa ner M till tågstationen och jag och Alva ska lägga oss i ett varmt bad. 

Minneslunden.

Förut åkte jag, Anders och brorsan ut till minneslunden med en rosa ros och tände ett ljus, och medan vi stod där och filosoferade lite började solen plötsligt skina jätteklart! Undrar om det var mamma som visade att hon var med oss? Jag letar tecken i allt nuförtiden... Visst MÅSTE det väl vara så att det väntar något annat efter detta - vad är annars meningen med allt? Nu ska jag gå ner och dricka lite kaffe, sen ska jag och Alva ta en liten promenad, sen ska vi skjutsa M till tåget (han ska till Stockholm på kurs genom jobbet) och sen ska jag och Alva bada innan vi går och lägger oss. Ska hinna hjälpa Anders att mangla 2 dukar däremellan också...
På tal om nåt helt annat så MÅSTE jag ta tag i min vikt igen, men jag är sååå fruktansvärt omotiverad! Och samtidigt vet jag att jag kommer hata mig själv för min lathet när det blir varmare ute och man ska kasta av sig kläderna... Jag orkar bara inte tänka på att räkna points - man kanske ska testa GI för veggisar?! Får nog läsa på lite om ämnet på nätet ikväll...

SKIT-Melodifestival!

Såg ni på Melodifestivalen igår? Alltså, det var ju så dåligt att det blev pinsamt - hur kan Emilia och Caroline af Ugglas gå vidare till en duell? Och dessutom mot varandra, så att en av dem hade en given plats i finalen? Okej om en av dem mötte Scotts och en mötte Alcazar, men som det blev nu så blev det ju bara världens flopp! Och hur i all världen kunde det gå så dåligt för Shirley Clamp? Visserligen var hennes låt inte så bra som jag hade förväntat mig, men hon förtjänade ju definitivt en plats i andra chansen i alla fall... Hon eller Marie Sernholt. Jag hatar att ha gått med världens förväntningar, och sen grusas allting efter bara 1 1/2 timme...

Ja ja, hur som helst så hade jag en dålig dag över lag igår. Jag vaknade på dåligt humör och kände mig lättirriterad hela dagen. På kvällen rann allt över och jag var verkligen jätteledsen och grät som en tok. Vid 22-tiden gick jag och Anders ut och gick en promenad, och vi pratade och grät båda två! Alla i familjen går runt med en total känsla av MENINGSLÖSHET... Antar att det hör till sorgearbetet, men det är jävligt jobbigt i alla fall! 

Lite senare idag ska jag åka till Plantagen och köpa en bukett med rosa rosor, och sen åker jag ut till minneslunden en sväng. Anders var också sugen på att följa med, och brorsan vet jag inte.

Nu ska jag sätta mig och kolla på en dokumentär med Lars Winnerbäck - min husgud!

En heldag i Mariestad.

Imorse satte jag och Alva oss i bilen och åkte till Mariestad och hälsade på pappa, farbror och farmor. Vi hade inte träffat dem sedan i början på december, så det var riktigt kul att åka dit och fika lite. Alva fick 3 julklappar också: en docka, ett par svarta kängor och en liten leksakslaptop - hon var sååå nöjd! 

Innan vi åkte hem till farmor svängde vi in till Karlssons, och där köpte jag en väska att ha i bilen. Innan hade vi alla startkablar och bogserlinor och verktyg och skit liggande löst i bagageluckan, så nu har jag städat och gjort fint i bilen. Vi stannade till vid Mekonomen också, så att jag kunde köpa nya torkarblad.

När vi hade varit hos farmor ett tag och käkat så mycket kakor att man hade fått en sockerchock, så blev Alva hungrig. Så hon och farmor gjorde iordning lite korv med mos, och satt och åt tillsammans vid köksbordet. Mysigt!

En snöig hälsning på väg till jobbet... Och en bamsekram till min bror som är sjukskriven!

Jag har fått ett nallebud!

Har ni sett vilken otroligt söt nallebjörn jag har fått!? Det är en skyddsbjörn med små vingar på ryggen...och jag fick den på posten av min underbara vän Jenny. Åh, jag blev så glad! Jag blir så glad och tacksam när jag tänker på alla fina och omtänksamma människor jag har runt omkring mig... Och tvärtom också, för den delen - det är faktiskt vissa jag är förvånade över att de inte har hört av sig. Men det är väl så att det är i såna här situationer man inser vilka som är ens riktiga vänner. Tack till er! Nu ska jag gå upp och natta Alva - hon är jättetrött ikväll...

Idag tänder jag ett ljus...

... för min underbara mamma! Jag saknar henne så otroligt mycket!

Igår fick vi minnesboken från begravningsbyrån, och det var så sorgligt att läsa den samtidigt som det var så fint att se att hon hade så många vänner som skickade hälsningar, gav henne blommor och skänkte pengar till Sällskapet Jultomtarna. Mamma var alltid så mån om att ingen skulle behöva sitta ensam på julen (eller vid andra högtider heller, för den delen) och hon ville alltid att alla barn skulle få julklappar, även de med ensamstående föräldrar eller alkoholiserade föräldrar eller liknande, så därför kändes det så bra att vi skrev i dödsannonsen att folk gärna fick skänka ett bidrag till den här ideella föreningen - tidigare idag fick vi reda på att de hade fått in över 10 000 kronor!!!

Jag har inte varit ute i minneslunden sedan jag och Anders var där mitt i natten på lördagen efter begravningen, men jag tänkte att jag ska åka dit i helgen när jag är ledig och tända ett ljus och ta med mig en stor bukett rosa rosor. Det är verkligen med kluvna känslor jag åker dit - det är ju så otroligt fridfullt att åka dit och man känner verkligen hennes närvaro, men samtidigt är det ju så fruktansvärt jobbigt och sorgligt.

Tidigare idag träffade jag Alvas dagisfröken på mitt jobb, och då sa hon: "Visst känns det overkligt?!", och precis så är det. När jag sitter på jobbet ser jag för mitt inre hur hon kommer gående mot kassan och ropar "Hejsan gumman!", och skulle hon komma gående emot mig bland hyllorna på Ica skulle det inte kännas konstigt utan bara helt naturligt. Någonstans fattar man ju att hon faktiskt är borta, men samtidigt känns det som att hon snart kommer tillbaka. Jag fattar inte att hon är död! Jag vill nog inte fatta att hon inte kommer tillbaka!

Idag har det varit en jättejobbig dag, och förut började jag störtböla i lunchrummet när jag pratade om mamma med en jobbarkompis. Igår fick Anders ett bryt här och bara låg och grät, och samtidigt har sorgen kommit ikapp min äldsta lillebror som är jätteledsen nu. Usch, vad det är jobbigt att sörja!

Oj, nu börjar Bolibompa, så jag ska bänka mig framför teven med Alva.

Mitt fina smycke!

Det här fina halsbandet älskar jag, och har jag fått jättemycket beröm för. Jag beställde det av en tjej på nätet, och jag hittade henne av en slump när jag sökte på "namnsmycken". Många designers tar ju hutlösa priser för sina verk (flera personer har frågat om mitt smycke är Efva Attling), men mitt halsband kostade bara 329 kronor. Tänkte passa på att tipsa om hennes sida: www.solx.se. Såg att hon har börjat sälja ringar nu också, och de var jättevackra! Åh, vad det är mycket man vill ha! Snart är det ju Alla hjärtans dag också - undrar om man får något i år?

Lekdag!

Idag är jag ledig från jobbet, så jag och Alva tog sovmorgon till halv nio och sen gick vi iväg till öppna förskolan. Där fick Alva sjunga, leka, åka rutschkana, pussla, fika och göra handavtryck. Efter det stannade vi en stund på lekplatsen utanför, och sen gick vi hem till Camilla och käkade våfflor med grädde och sylt. Alva leker med sina 3 kompisar här nu, och hon stortrivs!

The curious case of Benjamin Button

Igår jobbade M hela dagen (kom hem halv tolv på natten) och brorsan var ute på krogen, så jag och Anders bänkade oss i soffan framför teven och tittade på den här nya filmen med Brad Pitt. Jag vet inte riktigt vad jag ska säga om den; den var både bra och dålig och sorglig och konstig och långtråkig och vacker. 

Jag och Anders satt och grät växelvis - vi reagerade på helt olika saker, men efter filmen förenades vi i ett riktigt tårkalas och gick runt och försökte trösta varandra och tittade på kortet på mamma... Det är så  jävla tragiskt allting!

Oj, nu hinner jag verkligen inte skriva mer för jag ska iväg till jobbet. Skriver mer ikväll!