Alvas egna klädval...

Imorse när jag gjorde iordning frukost blev det plötsligt väldigt tyst och Alva var borta... Sen hörde jag att hon var i sovrummet, och när hon kom ner hade hon klätt på sig själv: mysbyxor vrängda ut och in, två olika strumpor och en klänning bakochfram! Men jag blev så stolt - hon börjar bli stor nu, min lilla gullunge. Tänk att hon fyller 3 år snart... Härligt!

Min lilla solstråle!

Idag känner jag att jag är helt tom och inte har någonting att skriva om. Igår bubblade det av tankar och idéer, men idag är det verkligen tomt i hjärnan.

Förut skulle en kompis och hennes 2 barn ha kommit hit en sväng och fikat, men hon hade råkat dubbelboka sig med kvartsamtal och grejer, så det blev ingen fika idag - nu sitter jag här med Festis, chokladbollar och kanelgifflar. Ni som känner mig vet ju hur svag jag är för sånt, så jag har givetvis inte kunnat låta bli det, utan har varit i förpackningarna och rivit.. Hmmm, världens svagaste karaktär! Men jag måste ändå lägga band på mig, för de kommer och fikar imorgon istället och då kan jag ju inte gärna ha tomt i skafferiet...

För tillfället sitter jag här nere i köket och skriver, och Alva badar med brorsan. Det var så roligt för när jag kikade in i badrummet förut, så satt brorsan i vattnet med sina badbrallor på sig! Jag sa att Alva hade sett snoppar förut, men han tyckte att det kändes konstigt att bada med henne utan, så han valde att ha de på sig.. ha ha...

Nu ska jag sätta mig och skriva rent några mötesanteckningar från ett personalmöte vi hade två dagar innan mamma blev sjuk. Jag var nämligen sekreterare och skrev ner allt vi pratade om, men sen blev ju mamma dålig så jag hann aldrig skriva rent anteckningarna innan vi drog iväg till Sahlgrenska och blev kvar där i 3 veckor. 

Jag skulle passa utmärkt att jobba som sekreterare! Jag ÄLSKAR att skriva och föra anteckningar och sortera i text och papper! Ett tag var jag lite inne på att utbilda mig till läkarsekreterare, för utbildningen är ju bara på 1 år, men jag la ner de planerna och sen har jag inte tänkt på det mer... 

Jag älskar verkligen mitt jobb på Ica, men arbetstiderna är ju värdelösa!!! 

2 nya böcker...

De här böckerna beställde jag från adlibris häromdagen, och förut var jag och hämtade ut dem hos mitt postombud. Jag har ju såklart inte hunnit läsa dem än, men jag lovar att jag ska uppdatera er med en bokrecension senare. Jag känner att jag har ett fruktansvärt starkt behov av att läsa den här typen av böcker: jag vill veta vad andra har varit med om, hur de mår, hur de har mått, hur de har gått vidare i livet osv.

Förut var jag ju som sagt hos en kurator, och det kändes jättebra! Hon heter Yvonne, och jag kände redan vid första besöket att jag fick väldigt stort förtroende för henne. Jag trodde att jag inte skulle få gå till henne mer efter idag, men hon frågade om jag ville fortsätta träffa henne, så vi bokade in en ny tid om 2 veckor. Det var ju mest jag som pratade, men det hon konstaterade var i alla fall att jag är inne i en djup sorg och livskris, och i nuläget är det inte så mycket mer man kan göra än att sörja. Hon lovade att jag skulle må bättre så småningom, och det är väl något som man får hoppas och tro på, även om det känns väldigt avlägset just nu...

God morgon!

Passar på att mobilblogga lite grann medan jag är på väg till sjukhuset. Ska ju till kuratorn idag... Tänkte ta bussen först, men sen insåg jag att en promenad nog skulle göra susen. Med Rolling stones på högsta volym i Ipoden kan det aldrig bli fel... Men jag är faktiskt lite nervös inför mötet - vet liksom inte riktigt vad man ska förvänta sig av något sånt här... Alva är hemma med brorsan under tiden; det är så skönt att ha folk omkring sig som man vet ställer upp! TACK ALLIHOPA - NI VET VILKA NI ÄR!!! Och TACK alla ni som stöttar mig på bloggen också! Ett särskilt tack till en alldeles speciell förskollärare också (OBS: inte dagisfröken eller barnskötare!) ;-) Och slutligen en liten hälsning till Sanna, som uppenbarade sig för mig vid precis rätt tillfälle i livet - förhoppningsvis kan vi stötta och trösta varandra i våra framtida liv utan våra älskade och underbara mammor... Nu är jag framme, så vi hörs senare! Ta hand om er där ute, allihopa!

"Veronika bestämmer sig för att dö"...

Den här boken av Paulo Coelho köpte jag när vi var på stan igår, och jag bara känner på mig att den är superbra! Den handlar om en tjej i 30-årsåldern som har ALLT men ändå är olycklig och bestämmer sig för att ta livet av sig, men hon överlever självmordsförsöket. När hon förlikar sig med tanken på att hon överlevde får hon reda på att hon bara har dagar på sig innan hon dör pga skadorna hon fick, och så får man följa hennes sista dagar i livet och hennes funderingar och tankar kring det. Hon inser att man varje dag gör ett medvetet val mellan liv och död...

Själv ska jag till en kurator imorgon. När mamma gick bort fick hela familjen gå till en kvinnlig kurator och prata av oss lite, och imorgon ska jag till henne ensam. Tyvärr tror jag inte att jag kommer få fortsätta gå hos henne, men förhoppningsvis kan hon lotsa mig vidare till nån annan som är bra. Jag har bestämt mig för att ta tag i mitt liv nu en gång för alla, och gå igenom mammas död, farfars död (14 år sen!) samt min vidriga förlossning...

Nu ska jag natta Alva - återkommer lite senare..

Nu har jag bytt tillbaka till gamla bloggadressen...

Oj, vad jag håller på och strular fram och tillbaka med namnet på min blogg... 

Ville ju byta namn från www.asesviktresa.blogspot.com till www.asesblogg.blogspot.com, just för att jag inte kan identifiera mig med vikttänkandet längre, men så fort jag hade gjort det kom jag på att det var en jättedålig idé: då hittar ni ju inte till mig om ni trycker på någons länk med mitt namn... Tänk om jag skulle tappa bort alla er underbara människor som är med och stöttar mig i vått och torrt!

SÅ, därför får min gamla adress vara kvar, men jag har bytt rubrik i alla fall...

Jag har bytt namn på bloggen!

Som ni ser så har jag bytt både namn och beskrivning på bloggen idag. Jag valde att döpa den till "asesblogg.blogspot.com" med underrubriken "tankar och funderingar om livet i vardagen" - jag kan inte riktigt identifiera mig med viktväktarna längre...

I och för sig behöver jag fortfarande gå ner i vikt, men med tanke på omständigheterna tänker jag inte ägna resten av mitt liv åt att ha ångest över mina överviktskilon, och jag har verkligen fått mig en tankeställare vad gäller vad som är viktigt här i livet... Självklart är det viktigt att man äter bra för att må bra, men samtidigt får det tankesättet inte ta upp hela ens tillvaro. Och det gör det lätt för mig när jag sätter igång och bantar och går all in på alla möjliga dieter...

Nej, nu ska jag ägna livet åt viktigare saker, och försöka leva livet varje dag!

Söndagsfika på stan.

Idag åkte jag, M, Alva, brorsan och Anders (mammas man) in till stan och strosade runt lite, och nu sitter vi på Gräddhyllan och fikar. Mysigt! Förut var jag inne på Åhlens och köpte en ny parfym: XX by Mexx, Wild. Åh, den doftade ljuvligt! Jag chansade på första bästa snygga flaskan, och det blev fullträff direkt...

Begravning idag...

Ja, vad ska man säga? Idag har jag begravt min mamma, och det är nog den största sorgen i mitt liv... Jag saknar henne så otroligt mycket!

Begravningen var jättefin och det var mer än 100 personer som kom för att ta farväl, men ändå var det så fruktansvärt tungt och sorgligt!

Min mamma var den finaste i världen och hon var min stora trygghet här i livet - jag har ingen aning om hur jag ska klara av att leva vidare utan henne...

Livet är så orättvist!

Hon var 54 år gammal och älskade att leva! Hon njöt av varje dag och hon uppskattade verkligen allt - en god kopp kaffe på morgonen, en bukett vitsippor på köksbordet, en liten kaka... Allt!

Och hon var så nöjd med sitt liv och med oss, familjen. Hon avgudade Alva... Det gör så ont att tänka på att Alva får växa upp utan sin älskade mormor!

Fy faan, hur ska jag klara av att gå vidare? Det gör så jävla ont i bröstet...

Åh mamma, vad jag saknar dig!!! 

Min underbara mamma!