Så sant, så sant...

Hittade den här kylskåpsmagneten inne på Bokia igår, och var ju
bara tvungen att köpa den - klockren!!!
Alltså, nu MÅSTE jag verkligen ta tag i min vikt igen, för det
känns som att jag har gått upp typ 7 kilo de senaste två veckorna...
Det började ju med att jag blev sjuk och bakade kakor/tårtor typ
varje dag, och sen har det bara rullat på... Den här veckan har jag
fått ta migräntabletter i 2 dagar, plus kompletterat med Ipren, och
jag är helt övertygad om att det har med allt socker att göra (plus
det faktum att jag fick min mens förut).
Den här helgen har jag ätit löljligt mycket onödigt skit: pizza,
smågodis, glass, kakor, chips... You name it!!! Och jag känner mig
som en flötig, överviktig valross också... SÅ imorgon börjar mitt
och Alvas nyttiga liv, vilket innebär mycket frukt och inget godis
(förutom på lördagar)... Håll tummarna!

Nu är jag dötrött och ska sova - godnatt!!!

Alva och gammelfarmor ritar...

Efter en heldag på Ikea...

Dagens middag:

...en flötig kebabpizza på San Marino i Jönköping!
Just nu sitter vi i bilen på väg hem, och jag är väl ca 1000 kr
fattigare. Känns ju lite surt för plånboken, men samtidigt är jag
jättenöjd med mina inköp och jag har trots allt inte köpt något
som är jätteonödigt... Lägger upp ett kort på mina inköp när jag
kommer hem.
Nu ska vi stanna till vid Statoil och dricka kaffe - bye bye!

På väg till Ikea...

Solen skiner, det är helt underbart väder ute och jag, M och Alva
sitter i bilen på väg till Ikea i Jönköping... Jag älskar
verkligen att strosa runt bland möblerna och fantisera om mitt
drömhem, men jag kommer inte ens ihåg när jag var där senast!? Jag
blev ju av med min bil i november, och efter det har jag knappt varit
utanför stan... Åh, det ska bli så himla kul!!!

Något som är mindre roligt är en grej som brorsan och "farsan"
berättade igår; en kille på deras jobb fick ont i magen häromdagen,
åkte in till sjukhuset och fick diagnosen magcancer och 1 månad kvar
att leva... Fy faan, vad tragiskt!!!
Alltså, när man hör om sånt här inser man ju verkligen vidden av
uttrycket CARPE DIEM...
Ta tillvara på livet och ha en bra dag allihopa!

Godmorgon!

Vilken underbar dag det är ute idag - gnistrande vitt och strålande
solsken... Tyvärr jobbar man ju hela dagen och missar allt det här
vackra, men imorgon slutar jag klockan 12.00, så jag hoppas att
vädret håller i sig.

Tänk vad konstigt att det som känns så naturligt och självklart
när man går och lägger sig, kan vara som bortblåst när man
vaknar... Igår låg jag och tänkte på min vikt och träning och
semestern och framtiden och lite till, och det kändes så självklart
att jag skulle börja träna på Nautilus, gå på en diet igen, börja
fundera på ev partnerskap och syskon till Alva (man blir ju inte
yngre...) och kanske t o m dra iväg på en sista-minuten-resa alldeles
själv för att samla tankarna och verkligen ge sig själv tid och
möjlighet att fundera ut vad man har för mål och vad man vill ha ut
av livet... Men konstigt nog så känns tankarna ganska avlägsna så
här på morgonkvisten ;-)
Nu på morgonen har jag redan hunnit med att tampas med Alvas
trotshumör, samt att de har ringt från jobbet och bett mig jobba
över i eftermiddag... Det finns liksom inte så stort utrymme för ens
egna tankar och funderingar i vardagen (oj, det lät ju nästan exakt
som rubriken på min blogg)...
Det som känns så frusterande är att jag ju faktiskt VILL komma fram
till meningen med livet, och trots att jag ofta känner mig nere och
nedstämd, så VILL jag ju leva och må bra...jag vet bara inte hur jag
ska bete mig för att komma dit! Och när jag känner mig off och det
mesta känns meningslöst, så har jag så svårt att ta mig ur det
känsloläget... Ibland kan man ju fundera på vad livet egentligen
går ut på och kanske t o m tycka att det inte är värt det, men
vänder man på steken och istället föreställer sig att man får
beskedet att man bara har några veckor eller månader kvar att leva,
DÅ skulle man verkligen få panik och böna och be om att få leva!!!
Life is complicated...

Alva som bebis...

Nostalgi...

Vintern som aldrig tog slut...

Idag har jag haft ont i huvudet hela dagen... Det började med ett
migränanfall som startade efter mitt besök hos kuratorn, så på väg
därifrån fick jag springa in på Apoteket och köpa migräntabletter
(Diclofenak). Huvudvärken släppte ganska fort, men nu ikväll fick
jag tillbaka den, så jag fick komplettera dosen med en Ipren också...
Den sistnämnda kan nog i och för sig bero på ett överintag av
socker; jag bakade en långpanna med Kärleksmums förut, och bjöd hit
M på fika... Han stannade dock bara en liten stund, för sen skulle
han till en kompis och kolla på film, så jag passade på att skicka
med honom några rutor, och resten frös jag in - det är ju
livsfarligt att ha såna liggande framme!

Förut badade jag och Alva, och sen satte vi oss i soffan och mös
lite. Efter en stund ringde telefonen, så jag gick ut i köket och
pratade med min kompis Camilla en stund (hennes 6-åriga dotter hade
brutit benet tidigare idag) och när jag kom tillbaka till
vardagsrummet hade Alva somnat ihopkrupen sittande i utrymmet mellan
soffan och väggen... Gullunge! Det var ju bara att bära henne raka
vägen in till sängen...

Nu ska jag kolla färdigt på House, och sen ska jag lägga mig och
läsa lite i min nya bok: "Familjens projektledare säger upp sig".
Sov gott allihopa!

Lillebror och Rex

Inatt drömde jag att jag var med barn!

Och det lustiga är att när jag vaknade så kändes det så himla
verkligt... Nu har jag ju levt i celibat en tid och ska ha min mens
snart, så några barn är det ju absolut inte tal om, men det är
klart att man tänker på att det vore trevligt för Alva att få ett
syskon... Både jag och M har ju tre syskon var, och man märker ju
vilket fint utbyte man kan ha av sina syskon. När mamma gick bort var
det jätteskönt att finna stöd i mina bröder, och jag tror inte att
det är idealiskt att växa upp som ensambarn; man blir nog ganska
ensam...och bortskämd ;-)
Samtidigt känner jag att jag blir 34 år i år, och det är ju inte
så lätt att bara gå ut och hitta någon att bli kär i, lära känna
och sen skaffa barn med... Det smidigaste vore ju att skaffa ett barn
till med M, så att Alva får ett helsyskon, men vi är ju inte ens
tillsammans längre...

Ja, ja... Det här är inget som jag orkar grubbla vidare på; det
kändes så lustigt med drömmen bara...

Ha en bra dag allihopa!!!

Skickat från min iPhone