Nu har prästen varit här...

Prästen kom hit vid 18-tiden och nu har vi gått igenom vilka låtar och psalmer vi ska ha med på begravningen på fredag... usch, vad det var jobbigt! Begravningen kommer säkert att bli jättefin och personlig och så, men fy faan vad jag INTE vill genomlida den dagen... Jag har laddat upp med lugnande tabletter, för jag klarar nog inte av det annars. Samtidigt har jag aldrig ätit någon sådan medicin förut, så jag är lite rädd för hur man reagerar på den...

På tal om något helt annat så känner jag mig helt mörbultad! Jag halkade omkull på en isfläck på väg till jobbet i förmiddags, och landade på axeln. Och skrapade upp knät så det började blöda och blev världens bula... Nu har jag jätteont i axeln och det strålar ut i hela armen, så jag ska ta en infektionsdämpande värktablett innan jag går och lägger mig. Det känns ungefär som världens träningsvärk i armen... Stackars mig!

Sockerkaksbak...

...och sen kom brorsan hit med Happy meal till Alva. Toppensöndag, trots allt...

Svinkallt ute!

Det blir varken någon Mariestad-tripp eller fighting idag, utan vi har varit ute och gungat och åkt rutschkana istället. Nu har vi precis slängt ihop en sockerkaka också, och brorsan kommer hit om en stund och fikar lite. Bild på underverket kommer snart...

Bloggras...

Kollade min statistik på bloggtoppen.se nyss och upptäckte till min fasa att min blogg fullständigt har rasat den senaste tiden. Och det är väl inte så konstigt egentligen, för jag har ju knappt skrivit någonting alls, men ändå...

219 besökare på en hel vecka... hmm...

Funderar på om jag ska döpa om bloggen också, för jag är ju knappast en viktväktare längre och kommer inte att bli det på länge heller. Skiter fullständigt i min övervikt för tillfället, och har börjat prioritera annorlunda efter allt som har hänt... 

Vad är väl några kilos övervikt i sammanhanget?

Har ni några bra förslag på ett nytt namn på min blogg? Ni som har hängt med mig ett tag känner ju mig nu och vet på ett ungefär vem jag är...

Hjälp mig, please!

Tråkiga söndag!

Sitter här vid köksbordet och känner mig fruktansvärt uttråkad, trots att dagen knappt har börjat än... Funderar på att ta med mig Alva och åka och hälsa på pappa i Mariestad lite senare, men jag vet inte om motivationen finns... Tänkte i så fall ta med mig M också, men han undrade om han kunde åka till sin polare och kolla på fight istället, så jag vet inte riktigt hur jag ska göra... 

Jag känner för att hitta på saker, samtidigt som jag känner för att bara lägga mig på soffan och inte göra någonting. Beslutsångest...

Måste i alla fall till våran lägenhet och vattna blommorna sen. Jag vet inte om jag har berättat det, men de stamrenoverar våran lägenhet nu, så sedan en vecka tillbaka bor vi nere hos mammas man i deras radhus. Det är skönt att vi alla är samlade nu i denna svåra stund, för alla vet vad den andra går igenom och man har alltid någon att prata med. Fasar lite inför flytten till vårt hus i mars, för det kommer ju att bli fruktansvärt ensamt! Usch, vad allt känns jobbigt just nu!

Min första riktiga arbetsdag...

Idag är första dagen i mitt nya liv- är det inte det mantrat man ska säga varje dag för att över huvudtaget orka kliva ur sängen? Nej, riktigt så illa är det inte, men förut träffade jag Alvas dagisfröknar för första gången sedan det hände, och det var riktigt jobbigt! Nu är jag framme vid jobbet...

Ett försök till ett leende...

Kände att jag ville uppdatera er om att jag fortfarande lever... Dagarna är fortfarande oändligt jobbiga, men nu börjar man fatta att det faktiskt har hänt. Och jag har börjat jobba lite smått: 2 timmar i förrgår... Det var jättekul att träffa alla jobbarkompisar igen, så jag ska jobba imorgon igen- tror att det är bra att komma ut lite och träffa vänner och skingra tankarna. Här hemma sitter man ju bara och grubblar och gråter ändå...

TIME OUT!!!

Min mamma avled i måndags, och därför har jag valt att ta en time-out från bloggen...

Jag skriver när jag har hittat mig själv igen...

Alvas nya sminkbord...

Igår gjorde vi en liten dagsutflykt till Lidköping och strosade runt lite, och då hittade vi det här söta lilla sminkbordet till Alva. Hon älskar det! Innan vi åkte dit var vi på restaurang Kryddan här i stan och käkade lunch, och det är så härligt att vara hemma igen och få umgås med M och Alva! Vad gäller mamma så går det framåt, men vi har flera månaders rehabilitering framför oss, så jag ska försöka att inte skriva så mycket om henne här på bloggen, utan försöka fokusera på annat här. Jag är en obotlig grubblare, så jag ska försöka bryta tankemönstret och inte lägga all min energi på sjukdom och elände... Nu är frukosten färdig - tack M, det är skönt att bli bortskämd ibland!