En blomma till M...

 ...för att han är så snäll och tar hand om mig trots allt som händer och att situationen är som den är. Alltså, han tröstar mig när jag gråter för att jag är ledsen för att jag har valt att gå ifrån honom - det borde verkligen vara tvärtom. Det känns helt skruvat! Jag trodde att han skulle välja att vända mig ryggen och typ hata mig för att jag utsätter honom och oss för detta, men han är verkligen hur förstående som helst och har intygat mig om att han finns här för mig och ska göra vad han kan för att vi ska lösa det här på ett bra sätt. Jag får komma tillbaka om jag vill, för han älskar mig fortfarande och vill att vi ska bo ihop. Jag är helt mållös! Och tacksam!

Jag kan inte svära på att jag har fattat ett rätt beslut, men som jag sa till M så måste jag verkligen göra allt jag kan för att försöka hitta mig själv och må bra igen. Jag går hos en kurator och jag tror att jag behöver få bo för mig själv för att hitta fokus i livet igen...

Hur ska man veta att man gör rätt? Hur som helst så är jag beredd att göra det här för att se om det är vad som krävs för mig och mitt välmående just nu när jag är som mest förvirrad i livet. Samtidigt känns det ju helt stört att lämna en person man älskar när man precis har förlorat en annan person som man älskar... Livet är komplicerat!!!