Visserligen börjar paniken komma krypande inför baddräktssäsongen, men ser man de här bilderna så känns det rätt okej med valkarna runt magen ändå... Alltså, helt seriöst! Titta på de där skeletten - stackars människor!
För egen del behöver jag fortfarande gå ner typ 15 kg, men jag har faktiskt ätit hyfsat nyttigt och bra sedan i fredags. Nu beror det ju i och för sig på hjärtesorg och att jag inte har någon matlust, men ändå... Det känns rätt skönt att det inte känns naturligt att äta en chipspåse och dricka en Cola framför teven varje kväll... Hmm, nu inser man ju verkligen hur mycket man har misshandlat sin kropp och hur dåligt jag har mått den senaste tiden.
Jag är så jävla trött på att må dåligt! Faan, jag vill bara få vakna upp nån jävla morgon och känna att livet är härligt att leva och se med förväntan på vad dagen har att erbjuda... När gjorde jag det senast? Ingen aning... Den frihetskänslan och må bra-känslan jag hade när jag klev in på hotellrummet i Göteborg var underbar, men den varade tyvärr alldeles för kort stund. Det är väl kanske de små tillfällena i livet man måste bli bättre på att tillvarata, men jag vill ju må bra hela tiden! Och vara lycklig och glad och förväntansfull och pirrig och nöjd och tillfreds och... ja, ni vet! Allt på samma gång!
Nej, nu måste jag försöka lyfta arslet från köksstolen och börja fixa lite här hemma. Idag är jag ledig och har typ 1000 saker som behöver göras - det jag ska börja med är i alla fall att åka till Bilia och fixa två trasiga glödlampor på bilen och sen blir det ombesiktning. Håll tummarna! Sen behöver jag tvätta bilen, köpa en prylficka till Alvas grejer i bilen, hälsa på styvfar (om han inte är ute på sjön, såklart!), fixa inbjudningskort till Alvas födelsedagskalas, köpa Mamma Scans köttbullar till släkten inför påskhelgen... o s v... Om det hinns med funderar jag på att köpa en bukett rosa rosor och åka ut till minneslunden en sväng också.
Igår kväll tog jag en promenad helt ensam, stod och tittade på sjön i solnedgången och grät så jag trodde att jag skulle gå sönder... Jag har nog aldrig känt mig så vilsen och ensam och bedrövlig som nu - år 2009 utnämner jag till mitt livs värsta år!!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar