söndag 6 juni 2010

Kändis-buss ;-)

På väg till jobbet fick jag se Rydell & Quick's turnébuss stå
parkerad i industriområdet precis bakom Maxi-huset; de hade en
spelning på Olstorp i Tidan igår och passade väl på att sova lite
här innan det är dags att åka vidare. Häftigt!

Hungrig...

Igår åt jag inte alls bra, för jag var hungrig typ hela tiden...
Till frukost åt jag ett osötat rågbröd med skinka och ett kokt
ägg, till lunch blev det en macka med kycklingröra på stan, till
mellanmål åt jag 2 minismå päron, till middag blev det en Felix
broccoli/ost-soppa och till kvällsmat ett rågbröd med skinka och 5
köttbullar...

Jag ska försöka att äta lite bättre och mer mättande idag, men jag
verkar inte ha lärt mig av mina misstag än för jag började nyss
dagen med samma frukost som igår...
Nu ska jag hoppa in i duschen, och sen blir det jobb mellan kl 11-17.30.

Förresten, jag måste ju berömma M litegrann; både igår och idag
har jag fått frukost på sängen, och igår tvättade han flera
maskiner tvätt och bäddade rent i sängarna... Jag ÄLSKAR att bli
bortskämd!!! Som grädde på moset stod det en 1 1/2- liters Pepsi Max
på kylning i kylskåpet när jag kom hem från jobbet ;-)

Skickat från min iPhone

lördag 5 juni 2010

På väg hem från stan...

...och snart börjar jag jobba :-(
Åh, det är så jävla deprimerande att man ska gå in och ställa sig
i en svettig butik till klockan halv elva ikväll när det är sommar
och strålande sol ute... JAG VILL INTE!!!!!!!!
Alltså, man känner i hela själen vad kroppen har längtat efter sol
och värme...

Ja ja, vad är väl en bal på slottet... Ha en underbar lördag i
solen, gott folk!

Lunch på stan

Min dotter är en konstnär...

Visst är den här bilden söt? De har haft tema "Astrid Lindgren" på Alvas dagis, och min härliga lilla dotter ritade den här bilden... I love it!

För tillfället sitter jag här i sängen med världens huvudvärk...
Dagen började så bra med sovmorgon till kl 8.30 och frukost på sängen, men sen kom huvudvärken krypande och nu känner jag mig lite risig i magen också... Jag har definitivt inte råd att vara sjuk och ta karens en lördag med jobbtid 14.15-22.15, så jag ska nog hoppa in i duschen, ta en skön långpromenad och sen äta en god lunch innan jobbet... Det borde göra susen!

fredag 4 juni 2010

Kvällen är räddad!

Fredagsmiddag

Åh, jag var så himla sugen på något annorlunda till middag nu
ikväll, så det fick bli stekt fläskytterfile i gräddsås och en
bulgursallad med champinjoner... Riktigt gott faktiskt!
Nu blir det färska hallon med vispad grädde :-)

Underbara sommar!!!

Jag har varit "instängd" på jobbet sedan kl 6.00 imorse, så ni ska
veta att jag NJUTER just för tillfället när jag och Alva sitter här
utanför huset och solar... Vilket underbart väder!!! Man blir ju
lycklig ända in i själen... I love it!!!

torsdag 3 juni 2010

Kalla mig gärna feminist...

...eller manshatare eller vad ni vill, men jag blir så jävla förbannad på att man alltid ska behöva vara rädd, och det beror på MÄN och vad de kan hitta på med oss kvinnor/tar sig rätten att göra mot oss kvinnor...

Jag kanske ska förklara mig lite närmare;
nu ikväll tog jag bilen upp på berget för att unna mig själv en skön kvällspromenad, och den första personen jag möter på raksträckan innan min slinga börjar är en karl i 40-årsåldern i jeans och t-shirt (alltså ingen som är klädd för motion) på en herrcykel.
Inget konstigt med det kanske, men det märkliga börjar när han först cyklar mot mig och sen vänder han om bakom mig och kommer cyklande bakom mig åt samma håll som jag går, och cyklar om mig...
Ja ja, jag går vidare och när jag kommer till första nedförsbacken så ser jag att han har stannat och hoppat av cykeln och börjar gå framåt först när jag börjar närma mig. Så där går vi alltså i spåret - han går ca 20 meter framför mig och leder cykeln - och jag går bakom...
Och jag bara får en sån jävla olustig känsla!!!
Vad faan gör jag om han väntar in mig bakom nästa krök och överfaller mig där mitt ute i skogen???
Jag beslutar mig helt sonika för att jag vägrar gå halvmilen, och vänder om och bestämmer mig för att gå 2,5 km istället (den slingan går runt en liten sjö och känns mer säker).
Så jag traskar runt där för mig själv, men tyvärr blev den här promenaden inte alls skön och avslappnande utan jag går där och känner mig rädd och har en stor klump i magen...
Hur som helst så bestämmer jag mig för att gå slingan två gånger, och tro det eller ej, men när jag har gått klart och är på väg upp till parkeringen så kommer karln cyklande uppifrån parkeringen och bort mot några klubbstugor som ligger i närheten...
Shit, nu hoppar jag in i bilen och funderar verkligen på vem den här mannen är och varför han håller på och cyklar runt i spåret!
Jag startar bilen och börjar åka därifrån, och då kommer han återigen cyklande... Den här gången på en cykelväg som går längs med min "bilväg" ner mot stan...
Alltså, visst känns det skumt!?!
Jag trampade gasen i botten och åkte hem direkt...
OCH när jag kommer hem och berättar det här för M, så säger han att han har haft en konstig magkänsla och fasat för att jag typ skulle bli överfallen och funderat över vad faan han skulle ta sig till i så fall...
Äckligt, eller vad?!?

Jag vet inte vad jag vill ha sagt med det här egentligen, förutom att jag hatar känslan av att behöva vara rädd för något jag inte kan styra över! Jag vill kunna gå på en promenad djupt inne i skogen utan att behöva vara rädd för att kanske bli påhoppad... på samma sätt som jag vill kunna gå hem själv från krogen mitt i natten utan att riskera att bli överfallen och våldtagen...
Visst, man kan inte gå runt och vara rädd hela tiden, men det känns så jävla orättvist!!!

Den här obehagliga snubben kanske bara var ute helt oskyldigt och letade efter sin bortsprungna hund eller vad faan som helst, men han kan ju faktiskt även ha varit en blottare eller en våldtäktsman som letade efter ett offer!?!

Usch, det var otäckt i vilket fall som helst och nästa gång ska jag se till att komma iväg på min promenad lite tidigare så att det är fler folk i rörelse ute i skogen...

Korvstroganoff och broccoli

Idag blev det korvstroganoff och broccoli till middag, och för att kompensera den icke-nyttiga falukorven med enbart 58% köttmängd så blandade jag ut den med minicremefraiche och hoppade över riset till... Duktigt va? Trodde knappt att jag skulle klara av att äta broccoli igen, men det var faktiskt hyfsat gott.

Förut ringde M och sa att han skulle bli försenad från jobbet och han har inte kommit hem än... det är ju så jävla typiskt när man har planerat in en 5 km-promenad! Sitter här vid köksbordet och försöker övertala mig själv att jag fortfarande ska gå, trots att det blir så himla sent. Vill ju inte bli för pigg heller, för imorgon ringer väckarklockan kl 04.50 igen...

Kommer ni ihåg att jag berättade för ett tag sen om att jag var så jävla irriterad på mitt jobb?! Häromdagen blev jag kontaktad av en tidigare chef som undrade hur mitt schema såg ut och frågade om jag ev kunde tänka mig att börja jobba hos dem igen!!! Det är absolut inget som är bestämt eller klart på något sätt, men de höll på att kolla upp tänkbara kandidater och då hade de tänkt på mig och ville gärna ha mig tillbaka... trots att det är ca 13 år sedan jag slutade där... Hmm, jag börjar nästan tro att jag lämnade ett väldigt bra intryck :-)

Alltså, med handen på hjärtat och med risk för att låta lite överlägsen så är jag faktiskt inte förvånad. Jag är en jävligt bra anställd; jag passar tider, jag ställer upp, jag är ärlig, jag säger vad jag tycker, jag gör rätt för mig, jag koncentrerar mig på mitt jobb till 100% när jag är där och jag skulle aldrig göra något som gjorde att chefen tappade respekten för mig och mitt jobb. Jag "skolkar" aldrig, jag är nästan aldrig sjuk och jag är helt enkelt väldigt lojal mot min arbetsplats och vänlig mot mina arbetskamrater och kunderna.

Jag berättade för min tidigare chef att jag var intresserad och att hon gärna fick återkomma! Det är ju inte alls säkert att arbetstiderna och arbetsuppgifterna kommer att passa mig och mitt liv, men varför stänga dörren som kanske leder in i framtiden!?! Nu får vi väl se vad som händer... Blir det inget av det här så gör det inte heller så mycket, för trots allt så trivs jag emellanåt VÄLDIGT bra på Maxi, trots att vissa ändringar vore önskvärda (t ex att slippa jobba varannan helg)...

Åh, nu får M komma hem snart, för jag känner att orken rinner ur mig mer och mer för varje sekund som går... Förut köpte jag färska hallon som jag hade tänkt äta tillsammans med nyvispad grädde efter promenaden, men det blir så himla sent ikväll så jag får nog spara dem tills fredagsmyset imorgon.

Nu hör jag att han kommer - Billingen, here I come!!!