I dag är det val och jag har äntligen bestämt mig för vilket parti jag ska rösta på! Jag har läst på en del och gjort några olika valkompasser, och det blir Socialdemokraterna som seglar upp till förstaplatsen varje gång. Jag är visserligen inte förvånad över att det blir rött i toppen för jag har alltid sympatiserat mer åt vänster, men jag känner ändå inte att det finns något parti som jag backar upp till 100 %.
Jag har alltid varit intresserad av politik och var väldigt engagerad i ungdomen, men känner samtidigt att intresset har klingat av på senare år. Visserligen är ju allt som händer i vardagen politik och jag har oftast en åsikt om det mesta, men jag tycker ändå att det är svårt att ta ställning till mycket då det oftast finns både för- och nackdelar med det.
Ett exempel - privatägda skolor.
Det första som kommer till mig när jag tänker på det är att de borde förbjudas! Varför göra skillnad på folk och folk genom segregering? Varför inte ge staten mer utrymme att satsa på de skolor som faktiskt finns och se till att alla som går där ges samma förutsättningar till en bra skolgång? Varför ska vissa privata aktörer tjäna pengar på att vi har skolplikt i Sverige? Varför anses privata skolor vara "finare" än kommunala, ska skolan verkligen vara en statussymbol som ger barn olika förutsättningar när de senare ska ut i arbetslivet?
Å andra sidan - med facit i hand - så funkar inte skolan i dag... Det finns inte tillräckligt många lärare (och flertalet av de som är verksamma är missnöjda både med sin lön och sin arbetssituation), klasserna är stora och stökiga, det finns inga pengar till de resurser som krävs m m.
Som förälder vill man ju sitt barn det bästa och det är klart att man väljer det bästa alternativet för sitt barn OM man har den möjligheten! Det är väl jättebra att det finns flera olika typer av skolor på marknaden och att man kan välja den skola som man själv anser vara den bästa för sitt barn... Frågan är bara vem som ska diktera villkoren?
Jag kan tycka att ett privat alternativ är okej om alla har möjlighet att ta del av det på lika villkor (vilket de flesta inte har då det till stor del handlar om pengar) och om det sker kontrollerat - ekvationen är dock svår att få ihop...
Summa summarum: jag ser både för- och nackdelar med privatisering (även om jag mest är emot)!
Hur som helst så tror jag att frågan man får ställa sig är vilken typ av samhälle man vill leva i -vill man ha ett individualiserat samhälle med stora samhällsklyftor som följd eller ett samhälle byggt på gemenskap? Det kommer nog aldrig att finnas ett parti som står för ALLT man själv tycker är viktigt, och även om det fanns måste man ju kunna tänka utanför boxen och fundera på vilket samhälle man får om det partiet får styra!
Jag förstår att en person som är höginkomsttagare vill ha låga skatter och få behålla sina pengar så att hen kan köpa båtar och bilar och smycken och resa och unna sig gåslever och champagne på helgen och köpa sig förtur i vårdköer, men vill vi ha ett samhälle där alla bara tänker på sig själva och roffar åt sig allt som går? Ska man bara se till sitt eget bästa och låta alla andra klara sig bäst de kan?
Samtidigt som jag SÅKLART även förstår att man vill kunna jobba för att tjäna pengar och kunna göra det som man själv mår bra av, att man ska kunna känna att man har förtjänat bilen och båten och resan till Dubai... Varför jobba och kämpa för nåt om en stor del av pengarna går till någon som inte har gjort ett skit för att förtjäna dem? Varför ska jag försörja någon annan?
Oj, det blev ett lååååångt inlägg och ändå har jag inte fått ur mig en bråkdel av allt som snurrar runt i min hjärna ;-)
Nu är det hur som helst dags att gå och rösta! Och oavsett vilken regering vi får efter helgen är det viktigt att komma ihåg att det är upp till oss själva att välja vilket samhälle vi vill leva i genom de handlingar vi gör varje dag...
Ps: jag diggar Elaine Eksvärd och tycker att hon slår huvudet på spiken i sitt inlägg på Instagram i dag...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar