Helt sjukt!!!
Jag tror INTE på Gud och jag tror aldrig att jag kommer att finna den tron.. Tyvärr!
Jag är övertygad om att många människor kan finna tröst och trygghet i att ha sin tro, men det funkar helt enkelt inte för mig!
För mig är det helt ofattbart att man kan tro så starkt på något som det inte finns några som helst bevis för...
Om man själv anser sig ha haft någon sorts kontakt med Gud eller på något sätt har blivit övertygad om att han finns, så visst - jag respekterar den människan. Jag har vänner som hävdar att de har sett både änglar och spöken, och vem är jag att bestämma att det inte är sant!?!
Jag menar bara att jag själv vill ha någon sorts bevis innan jag personligen erkänner fenomenet...
Däremot så VILL jag hemskt gärna tro!
Jag VILL t ex hemskt gärna tro att det finns ett liv efter detta, så att jag får träffa mamma igen. Och farfar. Och mormor Märta. Och Rex. Och alla andra i ens närhet som har gått bort...
Däremot så har jag inget behov av att tro på Gud eller Jesus, och när folk försöker trösta mig i sorgen efter mamma genom att "skylla" på någon av ovanstående ("Gud ansåg att han behövde Birgitta hos sig" eller "Gud behöver de starka vid sin sida"), så blir jag bara förbannad! Och jag blir förresten ännu argare när jag hör ursäkten att "det finns en mening med allt som sker"... BULLSHIT!!!
Men även om jag inte tror på något som jag inte har fått bevis för (Gud, spöken, änglar, ufo:n m m...), så är jag "rädd" för att forska för mycket kring ämnet!
Jag är t ex jättesugen på att gå på en seans och låta ett medium försöka få kontakt med mamma, men det vågar jag inte... Och jag vågar inte besöka en spåtant heller...
Och det betyder väl egentligen att jag inte har uteslutit tanken på att det faktiskt kan fungera!?!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar