Så hur ska jag kunna berätta om allt som får mig att gråta!?!
Något som definitivt får mig att gråta är tanken på att min fina mamma inte är här hos mig! Och insikten om att hon aldrig kommer att få träffa Alvas lillasyster/lillebror eller brorsans barn...
Livets orättvisor får mig att gråta!!!
Sen gråter jag när jag kollar på tv-program där barn är sjuka och dör... Typ Barnsjukhuset där fina små barn dör i cancer och andra hemskheter; det får mig att tänka på att det kan drabba alla, även min familj :-(
För ett tag sen fick jag reda på att en av cheferna på jobbet ska sluta, och då grät jag... Jag har dock ingen aning om varför egentligen, för vi jobbar inte ens ihop (jag skyllde på gravidhormonerna)...
Jag gråter ALLTID vid avsked!!! Att vinka av mig vid tåget är en mardröm för alla, för jag blir helt knäckt! Och då spelar det ingen roll om jag ska vara borta i ett halvår eller typ två dagar - jag HATAR att säga hejdå!!!
Ibland räcker det med att tänka på hur mycket jag älskar min familj för att jag ska börja gråta...
Jag gråter typ aldrig för att livet är skit eller att pengarna är slut eller att bilen är trasig (det gör mig förbannad eller helt tom istället), utan det är mer sorgliga saker som får mig att gråta!
Och typ Extreme Home Makeover; när man ser att andra blir så rörda och tacksamma att de gråter av glädje...då gråter jag också...
Jag grät häromdagen när min vän Camilla var med om bilolyckan som jag skrev om :-(
Alltså, det som huvudsakligen får mig att gråta är sorgliga saker över lag, men kanske mest tanken på vad som KAN hända... Det är nog det värsta...
MEN samtidigt måste jag ju erkänna att jag tycker att det är ganska skönt att gråta och få ur sig alla spänningar (bortsett från huvudvärken som ofta följer på en gråtattack)...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar