Jag har t ex i stort sett ALLTID bantat!!!
Att banta är liksom en del av min identitet - att tacka nej till kakor/tårta när man är bortbjuden på kalas, fast man HEMSKT GÄRNA hade velat smaka och själv tar lite illa vid sig när andra gör samma sak mot en själv. Att köpa hem minimatlagningsgrädde som smakar vatten och blanda ut en jäkla massa rivna morötter i köttfärssåsen för att man ska få äta meeer... Att köpa hem en påse nötter alt mörk choklad till fredagsmyset, fast man inte tycker så värst mycket om det egentligen (eller i alla fall hellre hade valt lite chips eller ljus choklad, OM det hade varit tillåtet)... Att minska på portionerna för att känna sig nöjd med mängden mat man har stoppat i sig vid dagens slut, trots att det alltid innebär ett visst mått av hunger eller ett sug efter NÅGOT utan dess like... Och att ständigt lida av dåligt samvete för att man har "råkat" äta något som man kanske inte borde (även om det ibland bara innebär en extra banan utöver det strikta matschemat)...
Nu när jag är gravid har mitt sötsug i stort sett försvunnit, och ibland kan jag till och med känna att jag inte vet vem jag är p g a det... Helt sjukt, men sant!!!
Innan kunde jag kika in i skafferiet och norpa åt mig en chokladbit och känna mig tillfreds med det, men om jag känner mig lite nere eller rastlös eller uttråkad idag, så kan jag liksom inte bota bort den känslan lika lätt som förut.
Och det känns helskumt!!!
MEN det jag har lärt mig av den här resan är att allt vikttänk och allt sötsug ENBART sitter i hjärnan... Man KAN styra ALLT med tankens makt...
Och jag har även kommit fram till att det inte är värt att lägga ner så mycket tid att tänka på utseendet och vikten som jag har gjort under alla dessa år...
Jag lovar mig själv här och nu att jag ALDRIG mer kommer att sätta min fot på ett Viktväktar-möte igen eller bli medlem på GI Viktkoll!!!
Jag kommer ALDRIG mer att avstå från en godisbit/kaka/tårtbit/glass om jag är bortbjuden och sugen (ibland vill man ju faktiskt inte ha något sött eller känner att det känns helt ok att avstå, och då gör man ju det såklart).
Livet är alldeles för kort för att hänga upp sig på småsaker - det viktigaste är ju att må bra i vardagen och att ha sina nära och kära omkring sig!
Nu menar jag ju inte att man ska förslappa sig helt och leva på skräpmat och chips varje dag, men man kommer faktiskt hyfsat långt med lite SUNT FÖRNUFT (och bra matvanor/motion)!!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar