Idag känner jag mig som tjejen på bilden; att jag liksom har hamnat ur balans och inte riktigt vet hur jag ska komma upp på rätt spår igen...
Jag känner å ena sidan massor av glädje av en mängd olika orsaker - att jag och mina nära och kära är friska, att jag har ett jobb och bra arbetskamrater, att jag har en inkomst, en lägenhet, kläder och mat på bordet, kompisar, Alva, bäbisen i magen, att jag ska bli faster, att det snart är jul m m, och å ena sidan massor av sorg (eller snarare besvikelse)...
Och det sistnämnda beror i 9 fall av 10 på min sambo...
Det känns som att vi helt enkelt inte KAN fungera ihop! Ingen av oss blir lycklig eller nöjd i den andres sällskap... Vi vill så gärna båda två att det ska fungera, men det gör inte det...
Självklart lägger jag en stor del av skulden på honom, men jag vet att jag inte är 100% bäst i allt som rör oss två heller, MEN det känns ändå som att jag försöker och vill sååå mycket mer...
Han är så egoistisk och oengagerad!
Åh, jag skulle kunna skriva en hel roman här på bloggen och lägga ut en massa exempel på hur saker och ting fungerar i vår familj, men samtidigt vill jag ju inte hänga ut honom och hela vårt privatliv... Jag kan väl bara konstatera att det här förhållandet inte kommer att vara för evigt, men 10 år är ju ändå en väldigt lång tid tillsammans...
Och självklart hoppas jag ju att det här bara är en svacka som vilken annan svacka som helst som vi har haft förut (vi har ju trots allt redan separerat och flyttat isär 2 gånger), men jag är tveksam...
Hmmm, vilken underbar start för vårt ofödda barn i magen :-(
Nä usch, vad jag känner mig less och omotiverad; jag hoppar in i duschen istället och hoppas på att 8 timmar på jobbet får mig på bättre humör... troligt (!)...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar