Står vid ett vägskäl...

Åh, jag blir så trött på att ALLT verkar gå åt helvete i mitt liv just nu...

Jobbet.

Bilen.

Sambon.

Mobilen.

Faan, nu på morgonen har jag bara suttit här vid köksbordet och lipat, och tyckt så förbannat synd om mig själv...

Varför ska det vara så jävla svårt att leva?

Klockan 13.00 ska jag besöka min kurator, och det känns faktiskt ganska skönt att vårat sommaruppehåll är över - jag behöver hennes stöd till 100% nu.

Det mesta känns jobbigt för tillfället...

Jag vill inte gå in så mycket på vad som händer mellan mig och M, för jag vet att han inte gillar att jag sitter här och berättar allt om oss på bloggen, men jag kan ju berätta så pass mycket att det verkar som om vi kommer separera den här gången.

Jobbigt!

Vad gäller bilen så har jag inte hört nåt mer från försäkringsbolaget, men jag vet ju att de INTE kommer laga bilen i alla fall, så nu är ju frågan hur mycket pengar de kommer erbjuda mig för den.

Jag har sagt till mig själv att jag går med på 25.000 kronor, men inte mindre än det; får jag den summan täcker det återbetalningen på lånet och den del som jag la som kontantinsats vid köpet. Resten skiter jag i...

Flyttar jag in till stan behöver jag ändå ingen bil...

När det gäller jobbet så har ju min personalchef fixat undan alla mina kvällstider, men jag har fortfarande inte pratat ut med S som är förbutiksansvarig och som gjorde schemat - henne ska jag prata med imorgon och reda ut allting.

Om hon inte kan garantera mig dagtider nästa gång hon gör schemat utan jag får gå med världens klump i magen och ångest över att kanske behöva söka nytt jobb igen, då får jag nog börja söka nytt jobb redan nu.

Jag kan inte koncentrera mig på mitt jobb och sköta mina arbetsuppgifter om jag inte kan känna mig säker på att få stanna kvar.

Och slutligen: mobilen (denna eviga följetong).

Jag var ju inne på Telenor igår innan jag började jobba och frågade om jag skulle få en ny telefon eller hur det blev, och då sa tjejen som stod där att jag INTE skulle få en ny telefon, för enligt deras papper hade min telefon bara skickats in på lagning 2 gånger.

Jag blev helt skogstokig, men trodde att det var kört för jag hittar inte alla mina kvitton.

MEN tack och lov så har jag ju bloggat så länge att jag hade alla datum uppskrivna, och det här har jag skrivit ner:

7 juli 2008: köpte telefonen

19 juli 2008: telefonen trasig, fick en helt ny telefon

23 sep 2008: lämnade in telefonen på lagning, fick låna en Nokia

28 sep 2008: fick tillbaka telefonen

23 maj 2009: lämnade in telefonen, fick låna en Sony Ericsson K660i

17 juni 2009: fick tillbaka telefonen

31 juli 2009: lämnade in telefonen, fick låna en Samsung - bytte till en SE K660i

Nej, nu är det dags att rycka tag i sig själv och hoppa in i duschen.

Alva ska vara hos sin morfar och morbror under tiden som jag är hos kuratorn, och hon har blivit lovad spagetti och köttfärssås, så hon är helt eld och lågor och vill åka dit direkt.

Hi hi...

Efter det var det meningen att vi skulle hälsa på Camilla och hennes ungar, men en av dem har fått löss så jag är inte JÄTTESUGEN på att åka dit - jag ska ringa till henne sen och höra om det smittar. Hon har ju köpt lusmedel och så, så det kanske inte är någon fara...

Annars kan vi kanske vara ute en sväng...

Hur som helst - vi hörs ikväll!