frukostbordet, och jag har garvat så att magen krampade... Hon är ju
helt tokig!
Alldeles strax ska M åka iväg och spela in en musikvideo, så jag och
Alva ska ha en heldag tillsammans. Vi ska börja med en promenad upp
till Kvantum och lämna tillbaka filmen som jag hyrde igår (som för
övrigt var riktigt pulshöjande!), och sen har vi inget mer direkt
inbokat. Det blir lax till middag, och sen ska vi hinna pyssla lite
med hennes födelsedagspresenter också; det blir en lugn och skön
söndag med andra ord!!!
Funderar på om man skulle baka något gott också; det är ju så
himla kul att baka! Dessvärre är det ju svårare att ge faan i att
äta upp det sen...
På tal om det, så vet jag inte hur jag ska gå vidare med mitt
viktkämpande! Jag vill verkligen gå ner i vikt och jag mår verkligen
inte bra av att vara en tjockis, men samtidigt är jag så
fruktansvärt omotiverad och oengagerad... Man betalar ett högt pris
för att få vara smal, och jag har helt enkelt inte de resurserna just
nu!
Det är så himla lätt att sitta här en söndag och bestämma att
IMORGON är den stora dagen; bra mat, inget godis och 1 timmes promenad
varje dag, men på tisdag eftermiddag känns de tankarna väldigt
avlägsna, och man sitter där framför teven med en god ostmacka
framför sig på bordet och typ 3000 registrerade steg på
stegräknaren...
Det man har att välja på är väl egentligen om man vill kunna äta
allt, men i mindre portioner (VV) eller om man vill undvika vissa
livsmedel (GI), eller äta allt och motionera desto mer, men ingen av
alternativen känns 100% rätt för mig.
Jag vill kunna äta vad jag vill och när jag vill och hur mycket jag
vill - hmm, vilken diet tillåter det?
Hursomhelst, idag ska jag ägna dagen åt min fina, underbara dotter!!!
1 kommentar:
Förstår precis dina tankar, och jag tror inte det är rätt tid att tänka viktnedgång när du känner som du gör. Du har kanske helt enkelt inte nått gränsen än. För mig var gränsen när jag fick hjärtklappning som inte gick över förrän jag somnade - och varje gång jag lade mig så trodde jag att jag inte skulle vakna upp. Det var skrämmande och inte alls värt dom där ostbågarna och smågodiset några gånger i veckan.
Jag vill kunna bli en gammal farmor och mormor till mina barns barn och då fungerade inte min kosthållning. Jag har gått ned sex kilo på över ett år - vilket är extremt dåligt och jag har många gånger undrat vad jag gör för fel. Men det finns inga genvägar. Gör av med mer än du stoppar i dig. Och det gör jag inte. För vågen står still och har så gjort ett halvår. Därför tar jag nu till mer drastiska metoder (pulver) i några dagar - för att chocka kroppen. Dock övervakad av min PT som sen ger mig rätt matmeny att starta upp med efter pulveromgången. Vi får se om det ger resultat - för nu ska ytterligare fem kilo bort, fram till mitten av juli. Shit...det är inte långt kvar...brr. :)
Lång kommentar. Har en fin dag med din fina unge!
Kram
Skicka en kommentar