Tänkvärt

Jag är alldeles för dålig på att ta tillvara på dagen, men jag ska försöka att bli bättre på det! Man vill ju helst inte vakna upp en dag och inse att allt är försent...
Däremot så är jag faktiskt väldigt bra på att uppskatta det jag har och att glädjas över alla fina människor som jag har i min närhet! Jag brukar ägna en stund varje kväll åt att tänka på hur tacksam jag är över att jag själv är frisk, att M och barnen är friska och att alla andra i min familj inte heller lider av någon allvarlig åkomma... Även om vi alla har våra problem och motgångar som vi försöker övervinna, så har vi ändå varandra!

Efter att både mamma och pappa dog inom lite mer än en 3-årsperiod så inser man verkligen att man inte kan ta någonting för givet här i livet... Man kan bara leva dag för dag och hålla tummarna för att inget hemskt händer, typ... Och det viktigaste jag har tagit med mig efter allt som har hänt är att man ska visa uppskattning för dem som betyder något för en i sitt liv och tala om hur mycket de betyder för en!

Jag pratade med pappa tidigare på dagen samma dag som han dog, och jag är så otroligt glad för det! Vi hade absolut inte daglig kontakt när han levde, men just den här dagen så kände jag bara att jag ville prata med honom så jag ringde till honom flera gånger från jobbet tills han svarade... Och vi avslutade samtalet med att längta tills vi skulle träffas nästkommande lördag ;-)

Med mamma var det ungefär samma sak - vi pratade dagen innan hon drabbades av hjärnblödningen och avslutade samtalet med att säga att vi älskade varandra! Och dagen innan hon dog var hela familjen uppe på KSS och hälsade på henne (även Alva), och när vi gick därifrån kramade vi om varandra och sa att vi älskade varandra!

Jag är så glad för att både mamma och pappa visste att jag älskade dem när de flög upp i himlen! Och jag är så otroligt tacksam för allt fint som jag fick uppleva med dem...
Livet går vidare med en klump av sorg i bröstet, men man får försöka tänka på det som man har och det som är positivt i livet ;-)

Nu är min viktigaste uppgift i livet att finnas där för mina barn - att vara deras trygghet och slösa all min kärlek på dem...

Alva och Noel - jag älskar er!!!