torsdag 25 augusti 2011

Tvärtom...

Anorektiker är ju oftast väldigt smala, men ser en tjock person i spegeln när de ställer sig framför en... Precis som jag läste hos www.enmatmissbrukareskamp.blogg.se så känner/ser jag likadant, fast tvärtom!

Jag kan känna mig ganska smal och fin många gånger, men sen när jag ser mig i spegeln så inser jag att jag är långtifrån smal... Fin kan jag fortfarande tycka att jag är, men bara om jag speglar ansiktet!

Det är samma sak när jag botaniserar runt i klädaffärer - om jag ska gå in och prova ett klädesplagg så tar jag oftast med mig kläder in som faktiskt är för små... Ögonmåttet lurar mig!
Jag tänker att " de här byxorna måste jag ju kunna ha", och så får jag inte ens upp dem över låren :-(

Jag har verkligen en helt annan bild av mig själv än vad spegeln och fotografier visar, och tyvärr så blir man ju så himla missnöjd och besviken varje gång sanningen kommer ifatt en!

Jag vet inte vad som är värst - att ha en fin kropp men känna sig fet eller ha en fet kropp och tro att man är smal...

2 kommentarer:

ullis sa...

Jag känner igen det där, att jag ofta tror att jag är mindre än vad jag är just därför är det inte alltid man fattar vad som är bra för en.

Spegeln kan spela en ett spratt alla gånger men personligen kan jag tycka att fotografier är super, då SER jag verkligen hur jag ser ut och hur stor jag är.

Visst, det är ändå inte alltid jag fattar men jag ser.

Det är inte bara att äta rätt och motionera som gäller, det är så mycket som sitter i skallen. Det gäller att bearbeta allt och från alla håll.

Vad bra du skriver, hit återkommer jag gärna :)

Ha det bra och lycka till!

Vicky sa...

Jag känner precis igen mig i det du skriver. Tycker inte jag ser så tjock ut men när jag klär av mig i omklädningsrummet så undrar jag vem som står där. Och inte sitter kläderna snyggt heller som jag burit med in. Undrar om spegeln hemma luras eller att det är så att jag står en bit längre ifrån vår spegel hemma för riktigt den känslan som jag får i omklädningsrummet, får jag inte hemma.
Men jag vet också att när jag vägde så mycket som min målvikt är, kände jag mig fet. Det är minus 17 kilo dit. Konstig man är egentligen. I källaren har jag två kassar med kläder som är fina och som passar vid minus 17 kilo. Hoppas att jag tycker att de är fina på mig då också. Jag ska verkligen tänka på hur det känns nu framför spegeln och vad jag önskar mig nu, sen när jag står där 17 kilo lättare.