Idag blev det korvstroganoff och broccoli till middag, och för att kompensera den icke-nyttiga falukorven med enbart 58% köttmängd så blandade jag ut den med minicremefraiche och hoppade över riset till... Duktigt va? Trodde knappt att jag skulle klara av att äta broccoli igen, men det var faktiskt hyfsat gott.
Förut ringde M och sa att han skulle bli försenad från jobbet och han har inte kommit hem än... det är ju så jävla typiskt när man har planerat in en 5 km-promenad! Sitter här vid köksbordet och försöker övertala mig själv att jag fortfarande ska gå, trots att det blir så himla sent. Vill ju inte bli för pigg heller, för imorgon ringer väckarklockan kl 04.50 igen...
Kommer ni ihåg att jag berättade för ett tag sen om att jag var så jävla irriterad på mitt jobb?! Häromdagen blev jag kontaktad av en tidigare chef som undrade hur mitt schema såg ut och frågade om jag ev kunde tänka mig att börja jobba hos dem igen!!! Det är absolut inget som är bestämt eller klart på något sätt, men de höll på att kolla upp tänkbara kandidater och då hade de tänkt på mig och ville gärna ha mig tillbaka... trots att det är ca 13 år sedan jag slutade där... Hmm, jag börjar nästan tro att jag lämnade ett väldigt bra intryck :-)
Alltså, med handen på hjärtat och med risk för att låta lite överlägsen så är jag faktiskt inte förvånad. Jag är en jävligt bra anställd; jag passar tider, jag ställer upp, jag är ärlig, jag säger vad jag tycker, jag gör rätt för mig, jag koncentrerar mig på mitt jobb till 100% när jag är där och jag skulle aldrig göra något som gjorde att chefen tappade respekten för mig och mitt jobb. Jag "skolkar" aldrig, jag är nästan aldrig sjuk och jag är helt enkelt väldigt lojal mot min arbetsplats och vänlig mot mina arbetskamrater och kunderna.
Jag berättade för min tidigare chef att jag var intresserad och att hon gärna fick återkomma! Det är ju inte alls säkert att arbetstiderna och arbetsuppgifterna kommer att passa mig och mitt liv, men varför stänga dörren som kanske leder in i framtiden!?! Nu får vi väl se vad som händer... Blir det inget av det här så gör det inte heller så mycket, för trots allt så trivs jag emellanåt VÄLDIGT bra på Maxi, trots att vissa ändringar vore önskvärda (t ex att slippa jobba varannan helg)...
Åh, nu får M komma hem snart, för jag känner att orken rinner ur mig mer och mer för varje sekund som går... Förut köpte jag färska hallon som jag hade tänkt äta tillsammans med nyvispad grädde efter promenaden, men det blir så himla sent ikväll så jag får nog spara dem tills fredagsmyset imorgon.
Nu hör jag att han kommer - Billingen, here I come!!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar