Blöjmonstret anfaller...

Alltså, kolla in den här bilden! Alva ser ju så tokig ut att jag började gapskratta när brorsan visade mig den... Han var ju barnvakt när jag var hos kuratorn, och när jag kom hem hade han tagit den här bilden och satt den som bakgrundsbild på datorn. Och det roliga är att han inte hade bett henne att sätta på sig blöjan så eller någonting, utan hon hade hämtat den själv och satt den på huvudet, och sen satte hon sig i trappan och bara tittade på Krille när han satt vid datorn. Som tur är hade han sinnesnärvaro nog att ta ett kort och föreviga ögonblicket, men han hade garvat så han nästan dog, han också. Hon är så tokig, min lilla Alva!
Just nu springer hon runt med en kapuschong på huvudet och sjunger "Här kommer Pippi Långstrump"... och pratar om att hon har en bebis i magen och en syster som heter Annika.... hmm...

Jag har ju alltså varit hos kuratorn idag igen, och det var jätteskönt att få komma dit och prata av sig lite. Idag pratade vi faktiskt ingenting om mamma, utan gick mer igenom mitt liv, mitt jobb och förhållandet med M.
Grejen är ju den att jag tycker att allting känns så jävla meningslöst för tillfället, så nu ska vi väl lägga fokus på vad jag egentligen vill göra med mitt liv och vad som får mig att må bra. Kuratorn hade gått en del kurser i KBT och KBV, och hon trodde själv att det är något jag kan dra nytta av - jag måste i huvudsak ändra på mitt sätt att tänka, och samtidigt börja fokusera på mål i livet. Jag har i stort sett alltid varit en grubblare som har haft svårt att känna mig hemma någonstans och har saknat att känna den här speciella samhörigheten med vänner och bekanta (jag har ju flyttat runt i hela mitt liv och lärt känna folk över hela Sverige, men jag har ändå känt den där tomheten och saknaden efter Något), och förut funkade det väl hyfsat bra ändå när jag kunde åka hem till mamma och tanka lite energi och "livsglädje", men nu när min trygghet så jävla brutalt har ryckts ifrån mig, så känner jag mig så jävla vilsen... och uttråkad... och omotiverad... och deprimerad... och allmänt nedstämd. Livet är skit, med andra ord!
OCH det är alltså detta min kurator ska försöka hjälpa mig att ändra på - jag inser att det mesta hänger på mig själv och att det är jag själv som måste ta ansvar för mitt liv och göra det så bra som jag vill ha det, men samtidigt måste jag ju erkänna för mig själv att det är precis detta jag känner att jag behöver hjälp med! Och jag hoppas att hon är den personen som kan hjälpa mig med detta!

Nu ska jag byta blöja på Alva och sen ska vi gå ut och leka lite. Ha en bra kväll, allihopa!