Begravningen var jättefin och det var mer än 100 personer som kom för att ta farväl, men ändå var det så fruktansvärt tungt och sorgligt!
Min mamma var den finaste i världen och hon var min stora trygghet här i livet - jag har ingen aning om hur jag ska klara av att leva vidare utan henne...
Livet är så orättvist!
Hon var 54 år gammal och älskade att leva! Hon njöt av varje dag och hon uppskattade verkligen allt - en god kopp kaffe på morgonen, en bukett vitsippor på köksbordet, en liten kaka... Allt!
Och hon var så nöjd med sitt liv och med oss, familjen. Hon avgudade Alva... Det gör så ont att tänka på att Alva får växa upp utan sin älskade mormor!
Fy faan, hur ska jag klara av att gå vidare? Det gör så jävla ont i bröstet...
Åh mamma, vad jag saknar dig!!!
2 kommentarer:
tårarna rinner igen då... tänker på dig i massor.. va fint det var på bilden.. kan inte förstå din smärta men jag känner med dig gumman... hoppas du får sova lite i natt. kram
Det kommer du att kunna,men det kommer att ta tid vännen :( Jag vet för jag har själv varit där.Min mamma blev 49år och det är nu 8år sen och ibland är det fortfarande tungt,men det blir lättare jag lovar.
Kramar om dig
Skicka en kommentar