Ligger här i sängen och lipar och saknar mamma så mycket att det värker i hjärtat! Faan, vad det är jobbigt! Hur kunde det bli så här? Varför min underbara mamma? Ju mer jag tänker på det, desto mer känns det helt overkligt... Hon kan ju inte vara borta på riktigt! Får jag verkligen aldrig mer höra hennes röst? Krama henne? Bli tröstad av henne? ALLT känns verkligen helt meningslöst just nu: jobbet, huset, M, vikten... Jag går upp på morgonen för Alvas skull; enbart för hennes skull! För min egen del kan allt annat kvitta... Nu ska jag försöka sova lite, och hoppas att allt känns bättre imorgon. God natt!
1 kommentar:
Usch gumman, jag kan inte ens förställa mig hur hemskt det måste kännas:(
*Kramar om dig länge*
Men vet du, vilken tur att du har Alva så att du kommer upp på dagarna & har något att leva för!
Det måste vara en fruktansvärd tid för dej nu, jag tänker på dej.
KRAM!
Skicka en kommentar