...är lika med 5,39 kilometer, och det är vad jag har gått idag! Inte mycket, men alltid något...
Och nu ska vi se vad pointsen hamnar på:
frukost: 1 knäckemacka med lätt & lagom, minikeso och gurka, lättfil och flingor, kaffe (3,5p)
lunch: Felix grönsakssoppa och minimorötter, kaffe (4p)
mellis: kaffe och 1 päron
middag: pastaskruvar och en pastasås gjord på kantareller, champinjoner, bladspenat och 4%-ig matlagningsgrädde, Coca Cola zero (7p)
kväll: 1 äpple och 1 Piggelin (1p)
Förut när jag var nere i min lokala butik och handlade lite, undrade en som jobbar där om jag var intresserad av att ev börja jobba hos dem. Jag blev jätteglad! I och för sig har jag ju ett jobb som jag trivs med, men samtidigt vill jag ju bli av med mina helger. Och gärna gå upp i tid - nu arbetar jag ju (ofrivilligt) ca 70%, men jag skulle gärna vilja jobba heltid! Det är absolut inget bestämt än och de hade inte kollat på schemat, men det är ju alltid kul att bli tillfrågad.
Förut blev jag så himla sur på M - han ringde hem för att säga att han saknade oss och då nämnde jag i förbifarten att jag så gärna ville åka till Ullared till helgen och köpa lite kläder till Alva och regn- och träningskläder till mig, men då blev han tvär direkt och visade klart och tydligt att han inte alls var sugen på att vara hemma med Alva. Hur jobbigt kan det vara? Har ni någonsin hört talas om någon annan som så ogärna vill vara hemma med sitt barn i några timmar? Han tycker att det är helt okej så länge jag är hemma också, men vad faan, ska jag sitta här hemma och uggla med honom varje helg? Visst, det är jättekul när vi väl hittar på något att göra tillsammans, men i och med att vi inte har några gemensamma intressen längre, slutar det ju alltid med att vi sitter inne i varsin ände av soffan och glor på teven/datorn, och sen har hela helgen gått ändå... Kul! Nej, jag är så himla trött på att aldrig få göra något roligt utan att det ska bli diskussioner! Senast jag gjorde något för mig själv var i början på maj, när jag åkte till Göteborg med jobbet, och sen har jag bara gått här hemma och lallat och mått skit i stort sett sen Alva föddes i april för 2 år sen... Fy, jag behöver ha lite skoj i livet...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Usch & fy!
Det var inte snällt av din sambo att reagera så när du vill göra något på egen hand=(
Det är ju jätte viktigt att få egen tid, desto gladar & bättre mår du juh!
Det måste han ju förstå att du har behov utav..
Kram
F-n va arg jag blir... fattar inte att han inte vill vara med sitt eget barn själv.. Det är en grej man vill så gärna.. tycker jag.. men men alla är vi olika men HALLÅ.. jag tycker du ska se till att han är hemma å sen bara säga nu åker jag för jag behöver tid för mig själv.. så det så.. sen ta diskussionen efteråt.. förstår om det känns jobbigt.. men han måste ta sitt ansvar som pappa å inse att du behöver vara lite själv..
stå på dig vännen. annars är han inte värd dig!!
superduktigt gått idag å med maten.. himla gott så det ut iallafall... kram kram
Skicka en kommentar